... Igångsättning pågår för glatta livet i kylan och leran. Nå ja, det är väl inte så kallt om man jämför med hur det var förra året vid den här tiden på året, men det är ändå rått och kyligt i luften.
Freyja har promenerats i två veckor, skrittats i två veckor, travats mycket korta stunder på rakt spår och i början på den här veckan har jag provat på lite lite tölt och några korta galopper.
En fördel med att "jobba" henne i skritt i en timme är att man får träna mycket på att hitta på övningar så vi inte blir uttråkade (det blev vi ändå kan jag lova) men det blir mycket böjningar, skänkelvikningar, volter, öppnor och så vidare. Så idag kunde jag känna att Freyjs kändes jättemjuk i sidorna och skänkelvikningarna flöt nästan lika bra åt båda hållen.
Tidigare har vi haft lite svårare åt ena hållet än det andra. Men jag tror mycket hänger på mattes sneda och stela höft. För när jag hoppar av Freyjs känns det nästan som om jag sitter fast i höften själv...
Jag tror det kan vara läge att kolla igenom den här gamla kroppen så jag inte sabbar nått nu när hon är hel och fin min lilla skrutta.
Hårig är hon oxå. Hon ser ut som en brun och vitfläckig gnutt.
Idag kom hon och mötte mig i hagen så jag slapp gå ut i leran helt o hållet. Mattes lilla hjärtegull!! <3
Så, bloggat lite, framsteg gör vi, och långsamt ökar vi upp kraven.
Varken kondition eller muskler är ju riktigt som det ska. Men till våren är vi nog i full gång igen :)
Kram kram!
