Lastträning!

Igår stod lastträning i Annicas finsläp på schemat. Passade bra eftersom det var lite blött i gräset så det hade inte gått så bra o rida i hagen ändå...

Hon gick på ganska snällt på en gång, tricket var att få Freyjs o stanna kvar i släpet, utan o springa ut igen.

Helst o kunna lämna henne där inne och gå ut o stänga...

Vi gick in massor av gånger och när hon stod stilla och slappnade av i släpet (medans jag var inne hos henne) så kliade vi på favvokliställena, åt lite morötter och hade det mysigt.

Sen lekte vi lite jojo en stund, backa några steg, kom tillbaka in, backa några steg kom tillbaka in...

Efter ett tag så stod hon snällt i släpet tills jag bad henne gå ut.

Då försökte jag mig på o gå på andra sidan mellanväggen för o komma åt bommen, men det gick inte, så fort jag gick bakåt gjorde Freyja det också.

Försökte mig på o skicka på henne istället så jag skulle vara kvar utanför, gick inte alls, hon kollade på mig som om jag vore dum i huvudet...  :)

Frågade Anna om hon kunde stå o hänga vid bakbommen o snacka skit med mig så Freyjs inte skulle få spunk av o ha någon som potentiellt kunde stänga... och efter en stund märkte Freyja att Anna inte stängde in henne, trots att hon stod vid bommen och till och från fipplade med den...

Det gick så himla bra så Anna o jag gick vidare med "gå på själv" träningen...

Anna stod inne i släpet med godis, och jag bad Freyja gå in. Det tog en liten stund innan Freyja förstod, men sen var det en rolig lek.

Sen stod Anna utan godis inne i släpet, och jag gick runt släpet och gav Freyja godis genom skötardörren. Funkade jättebra, för då kunde Anna säga att Freyja inte skulle gå ut när jag sprang tillbaka runt släpet för o be Freyja backa ut.

Freyja fick lite mat vid bommen och sen innan jag slängde ut henne i hagen gick vi bort till släpet en vända igen.
Genom skötardörren la jag in en morot på foderkrubborna och sen skickade jag på Freyja som hajjade på en gång.
När jag backat ut henne fick hon gå in igen och jag gick runt till skötardörren och gav henne lite godis där.
Sen stod hon kvar när jag kom tillbaka till baklemmen och bad henne backa ut.

Jag är så himla glad att det gick så bra och att jag fick så bra hjälp av Anna!

Lycklig! Älskade ponny! Som jag har saknat din lättlastadhet! :)

Ultuna

Sitter i väntrummet på Ultuna och dricker kaffe. Snart vår tur... Vi tog god tid på oss med lastningen men sen stod Freyja som ett ljus hela vägen hit... Skönt! :)

Härlig dag hos Stall HM

Idag åkte jag, Annica och Inga-Lill till Stall HM för att träna lite på passen för den kommande säsongen. Inga-Lill och Thrainn var ju inte helt oväntat bäst på pass. Men även jag och Annica fick till några godkända läggningar.
Freyja har fortfarande inte riktigt fattat det där med o ta i bakifrån i passen. Sen har hon ganska rumsliga rörelser vilket kanske gör det lite svårare för henne. Man kan säga att Stilpass nog inte är vår grej. Inte speed pass heller för den delen.

Men lite femgångs pass ska nog gå och ordna på någon tävling under året. Men jag mjukstartar med fyrgång.

Stall HM var ett jättemysigt stall med jättemysiga ridvägar. Vi var en sväng på banvallen som man tydligen kan rida på ända till Norrtälje. En sån skulle man ha :) Sen galoppade vi upp för en backe som brukar göra de flesta hästar möra efter halva. Men Stenhuggethästarna (och även Ketill) är i god kondition och hade mycket kvar o ge när den branta backen var slut.

Efter passträningen, med coachingtips, tidtagare, bootsbyten och fotograf tog vi oss en välförtjänt fika utanför stallet medans vi skrattade åt hästarna vi släppt lösa på volten intill. Isak gjorde sitt bästa för o busa igång Freyja och Thrainn men dom var mer intresserade av o rulla sig på den sköna volten en sådär trehundrafurtioelva gånger. Isak såg för rolig ut när han smet in bakom transporterna (som stod parkerade på volten) och sen laddade järnet och störtade mot Freyja o Thrainn för o få lite fart på dem. Buskille! Han är så söt!! <3

Btw, jag älskar min nya "lättlastade" häst. När vi skulle iväg i morse gick hon på som ingenting. När vi skulle hem sa hon "Nej, jag vill inte, jag vill vara kvar här" och backade o trilskades säkert en halv minut innan hon suckade lite och gick raka vägen in i transporten. Det är helt obeskrivligt skönt. Och om någon sagt att tre timmar med Janne skulle resultera i detta mirakel hade jag gjort det för länge sen!

Tack Anna-Karin, Anna, Sus, Annica och Inga-Lill, för en underbar dag! Det var så härligt så man knappt ens märkte the snowrainmixen :)

Kram kram!

Ps. Om någon vill kika på lite bilder finns det hos Anna och ja, jag är i desperat behov av sitsträning. Piiiiiiaaaaa!! Ds

"The sår"

Såret är fortfarande hopplöst svullet, men nu är det bara koncentrerat runt såret i alla fall, och det verkar inte vara ngt var i det i alla fall.
Hon är inte halt heller utan rör sig rätt obehindrat. Lite stel möjligtvis.

Igår fick hon mysa en stund med två snygga killar på volten och hon åmade sig och kråmade sig och försökte förjäves få Draumur att kliva på. Hon vallade runt honom som en brunstig älg... eh... häst såklart. :)

Sen fick jag hjälp av snälla Inga-Lill o göra rent såret och snälla Linda masserade Freyja medans jag satte på en ny kompress och ett nytt bandage. Jag förbrukade bara en extra kompress så det var ju ett framsteg :)

Innan jag åkte till stallet var jag med bästa Annica o kollade på släp. Det blev en supersnygg antracit pärla :)
Grattis Annica, skitkul! :D

Nu ska jag fortsätta slappa på jobbet, vi har det så lugnt!
Kramisar!

En kortis...

... Igår stod lastträning på schemat och jag fick många "aha" och "Jasså" uppleveler när jag stod brevid och tittade. Många gamla myter slogs i spilror och jag fick lära mig att göra på ett nytt (eller snarare annat) sätt. Eller, jag fick lite nya verktyg att jobba med tills nästa gång.

Som tur var var Freyja inte på "Ok vi går in i transporten humör" det hade ställt till det lite. Hon passade på att vara envis och visa de flesta (alla??) sina knep för att slippa ifrån att gå in i lådan. Och trots att syftet med kvällen inte var att hon skulle gå in i lådan var hon inne i den massor av gånger.

Otroligt häftigt att se Freyja "tänka" (fast hästar inte tänker ;) ) ut en lösningar på problemen hon stod inför.

Tack Pelle och Lisa för tipset om denna otroligt fashinerande människa! Jag har till och med drömt om honom i natt :)

Jag hoppas det inte dröjer allt för länge innan han kommer nästa gång :D

Kramisar!

Lastträning och åter lastträning

Igår när jag kom upp höll Åsa på och lasttränade med Birkir så jag passade på att fråga henne om hon hade tid o prova o lasta Freyja.

Det hade hon. När hon var klar med Birkirs träning - som för övrigt gick jättebra - hämtade jag Freyja. Freyja följde snällt med Åsa in i transporten som om hon aldrig gjort annat. Så jag frågade Karin om hon ville prova också. Freyja följde med henne också utan att ens fundera.
Det kändes jätteskönt att hon gick in med någon annan än mig! (så, nu har jag besparat Ammi och Annica lite jobb, men dom får såklart - om dom vill)

Det som är kvar nu är väl o slänga på henne alla skydd och sen lasta. Går det bra så är det läge att flirta med Annica och hennes man... :)

I morgon är det transportskydd på som gäller!
Kram!
~Maddi

Ang lastningen

Världens bästa Annica är hemma igen och eftersom hon är så söt kom hon upp till stallet igår kväll för att få en släng häst o kompisdos och hjälpa mig med lastningen.

Hon var så ridsugen så hon red Freyja en stund, barbacka och allt! Gick strålande trots att Freyja försökte gena en del i kurvorna :P

Sen hjälpte hon mig att lasta. Så går stängde vi både bommen och luckan bakom Freyja och det gick så bra så bra!

Jag ska smöra lite för hennes man någon dag och se om han har lust att komma upp o vara chafför och köra oss upp till Sättra och tillbaka. Kruxet är ju bara att jag behöver både Annica och hennes man då, så var gör vi av barnen?! Kanske kan dom stå ut att sitta i bilen en stund. Förhoppningsvis borde hela övningspasset vara över på 20 minuter.

Det går onekligen frammåt! Lite kärlek och tålamod så löser man det mesta!

Jag funderar dessutom på om jag ska be Annica eller Ammi att prova lasta henne, så hon lär sig att även andra kan ta in henne i transporten utan att det är jobbigt.
Ja, vi får väl se vad dom tycker om det :)

Kram kram!
~Maddi

Mera lastträning

Igår fick jag äta mat i den där lådan igen. Fast den bet mig i huvudet! Dumma lådan!
Jag stod och åt i godan ro, och så hörde jag något jag var tvungen att lyssna nogrannare på. Och då! Då slog bommen mig i huvudet! Så jag backade genast ut förnärmad! Medans jag mer eller mindre hoppade ut kom dessutom mellanväggen och slog mig i sidan. Matte bara suckade.

Men efter lite övertalning gick jag in igen och åt lite mer mat. Och igen och igen och igen.

Jag tror inte ens matte räknade den här gången.

Det hon var mest mallig över var dock att jag gick in på en gång när vi kom fram till den. Ja, tills bommen bet mig i huvudet dvs.

Matte mumlar något om att jag ska få äta i transporten de närmsta veckorna. Och det kan jag väl gå med på. Så länge den inte slår mig i huvudet.

Det var mycket träning igår. Först, innan transportträningen så spreyjade matte mig med pälsglans i hela manen. Det var lite jobbigt först, speciellt närmast öronen. Men efter en stund så stod jag ganska stilla och matte var så nöjd.

Efter lastträningen så ville matte spreyja mera, på kroppen den här gången med det där vidriga flugmedlet. Jag hoppade och studsade lite en stund, för det kittlas ju så förbannat!

Men sen när matte strök med handen samtidigt, precis där hon spreyjat, då gick det bättre. Det är tur att hon inte har tre händer dock, för då skulle hon kunnat hålla i mig ordentligt också istället för att hålla i grimskaftet med tänderna.

När jag försäkrat mig om att hon ska stryka med handen samtidigt, då står jag stilla, men innan jag är säker på det så dansar jag gärna femton varv runt matte.

Idag ska jag bara slappa i solen!

Lastträning

Igår gjorde jag matte så himla himla glad på ett så enkelt sätt.

Hon hade hämtat den där transporten vi brukar ha så jag förstod vad som var på gång. Men den här gången väntade hon tills hon och jag var själva på stallbacken, satte på mig en longerlina och så gick vi bort till transporten.

Det var lite märkligt, för det enda matte gjorde var att leda mig till den, och sen lättade hon på linan och gick in och satte sig längst in i transporten. Hon lämnade mig utanför?!

Efter en liten stund blev jag nyfiken på vad hon grejjade med där inne, så jag gick in halvägs in i transporten. DÅ såg jag det! Där inne stod en bytta med mat! Vilken grej! Det tog mindre än 5 minuter för mig att bestämma mig. Jag ville ha maten, så jag gick in och åt lite, alla fyra hovarna inne på mattan. Matte gjorde ingenting, mer än att säga att jag var duktig.

Sen hörde jag något konstigt ljud utanför som jag var tvungen att kolla in, så jag backade ut och kollade, men det var inget farligt. Då gick jag in igen.

Sen tänkte jag att jag måste kolla alla grejjerna, så dom sitter fast ordentligt, så jag backade ut lite och började pilla på allting med munnen. DÅ! När jag petade på den dära pinnen, då åkte mellanväggen rätt in i huvudet på mig! Jösses! Då gick jag ut kan jag lova.

Men matte gick och satte fast mellanväggen igen så jag kunde gå in och äta vidare.

5 gånger gick jag in på mindre än 30 minuter totalt.

Det var allt jag behövde göra idag, stå där inne och äta - Pice of cake!
Det där kan jag göra flera gånger!

Det blir kanske tävling igen trots allt.

Så länge ingen tvingar mig så är det faktiskt inte så läskigt med den där lådan.

Matte var så glad så hon höll på att börja gråta!

Kram kram