Visar inlägg med etikett Långtur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Långtur. Visa alla inlägg
01 september, 2009
30 augusti, 2009
Långtur
Idag stod det långtur på schemat. Jag hade spanat in en bra väg på Eniro som jag trodde skulle ta ca 3 timmar. Lina, Inga-Lill, Annica och jag stack ut i skogen vid 11 tiden med väskorna packade med fika. Freyja och Stjarna fick äran att vara laståsn... hästar. Löwsta gård är fantastiskt vacker och det finns många hus där jag skulle kunna tänka mig o bo i. Som alla gånger jag rider förbi där så drömde jag mig bort till en "annan" värld. Jag funderade på vad Freyja skulle tycka om o gå i en skrittmaskin... Nå ja, drömma kan man alltid...
En liten felridning på några hundra meter bara, men annars hade jag kartan bra i minnet. Tror inte den där lilla skruttvägen fanns på eniro, den var ju helt ny :)
Vi stannade till vid Rosersbergsbadet och lät hästarna beta medans vi sörplade i oss varmt kaffe (eller the) och smarriga kanelbullar. Hästarna mumsade glatt i gräset och Freyja var väl den som var mest änglalik och snällt höll sig där jag ville att hon skulle vara. Jag satt på samma plats heeeela tiden till skillnad från vissa andra ;)
När vi satt där o fikade var det någon som föreslog att vi skulle byta hästar på vägen hem. Jag svarade kaxigt att jag kan ta Drejjan, jag gillar när det går fort...
Det visade sig att det inte var på skoj utan jag fick snällt krypa till korset och låna ut min snälla lilla ängel och klättra upp på "Draken" Det var inte utan att jag var lätt nervös i början. Men efter att Linda försäkrat mig om att energin bara är frammåt och inte uppåt blev jag lite lugnare. Drejjan var väl inte helt nöjd med en ny ryttare på ryggen utan tyckte att han visste bäst och därför skulle han vara chef över bettet. Han spände sig och taktade en del i början men efter en stund kunde jag känna att han slappnade av längre och längre stunder.
Han sög fast i bettet på högra sidan och jag fick plocka loss det gång på gång. Till min förvåning var det lättare att få chefa över bettet i tölten. Och ork har han ju. Jag tror han skulle kunna tölta till månen och tillbaka utan problem.
Dock sa Linda att hon såg på hans ögon att han skulle dra om vi galopperade. Så det hoppade vi över. Lite rädd om livhanken är jag allt ;)
Men det gick bättre än vad jag väntat mig, och tillslut så lyssnade han ganska bra och jag fick några travsteg då o då även om de inte var planerade. Och det var tydligen ett tecken på att han slappnade av ordentligt, så det var ju jättebra :)
Nu vet jag dock vad Linda menar när hon säger "han är lite på..." det har fått en helt ny innebörd för mig, och då var han säkert lite trött eftersom vi redan ridit i ca 2 timmar ;) Kan tänka mig hur han är när han är riktigt på. Men det var kul, otroligt bekväm tölt!
Jag tro Linda var nöjd på Freyja, det såg ut så, och när dom hamnade en bit bakom i skogen sista biten sa hon att hos satt och njöt, så det var ju ett bra betyg.
När vi kom tillbaka till stallet hade Rasmus hjälpt farfar att bygga en ny sadelkammare till "oss". Den är jättestor och fin och kommer bli kanon när alla fått upp sadelhängare och tränshängare. Superbra jobbat killar! :)
Sen bjöd jag Annica o hennes familj på middag som ett litet tack för att jag fått låna hennes man och fixa i huset i helgen. Dock hade vi klantat oss lite här på hemmafronen så det hade inte torkat på lilla toaletten. Det blev inget kakel o klinkers idag. Men har vi klarat oss utan den toaletten i ett halvår klarar vi oss nog några dagar till.
Snart är det dags o måla på övervåningen också nu när vi har fått så fint golv där. Det blev verkligen ett superlyft! :)
Dörrarna här nere ska jag försöka hinna måla klart i veckan också, måste köpa lite mer färg bara. Sen är det dags för listerna också. Åh vad jag längtar!!
Nu ska jag strax krypa ner i ett bad med en bok innan jag kryper ner i bingen. Jag är rätt trött efter den här långa underbara dagen.
Tack för idag allesammans! Jag längtar redan till nästa gång! :)
En liten felridning på några hundra meter bara, men annars hade jag kartan bra i minnet. Tror inte den där lilla skruttvägen fanns på eniro, den var ju helt ny :)
Vi stannade till vid Rosersbergsbadet och lät hästarna beta medans vi sörplade i oss varmt kaffe (eller the) och smarriga kanelbullar. Hästarna mumsade glatt i gräset och Freyja var väl den som var mest änglalik och snällt höll sig där jag ville att hon skulle vara. Jag satt på samma plats heeeela tiden till skillnad från vissa andra ;)
När vi satt där o fikade var det någon som föreslog att vi skulle byta hästar på vägen hem. Jag svarade kaxigt att jag kan ta Drejjan, jag gillar när det går fort...
Det visade sig att det inte var på skoj utan jag fick snällt krypa till korset och låna ut min snälla lilla ängel och klättra upp på "Draken" Det var inte utan att jag var lätt nervös i början. Men efter att Linda försäkrat mig om att energin bara är frammåt och inte uppåt blev jag lite lugnare. Drejjan var väl inte helt nöjd med en ny ryttare på ryggen utan tyckte att han visste bäst och därför skulle han vara chef över bettet. Han spände sig och taktade en del i början men efter en stund kunde jag känna att han slappnade av längre och längre stunder.
Han sög fast i bettet på högra sidan och jag fick plocka loss det gång på gång. Till min förvåning var det lättare att få chefa över bettet i tölten. Och ork har han ju. Jag tror han skulle kunna tölta till månen och tillbaka utan problem.
Dock sa Linda att hon såg på hans ögon att han skulle dra om vi galopperade. Så det hoppade vi över. Lite rädd om livhanken är jag allt ;)
Men det gick bättre än vad jag väntat mig, och tillslut så lyssnade han ganska bra och jag fick några travsteg då o då även om de inte var planerade. Och det var tydligen ett tecken på att han slappnade av ordentligt, så det var ju jättebra :)
Nu vet jag dock vad Linda menar när hon säger "han är lite på..." det har fått en helt ny innebörd för mig, och då var han säkert lite trött eftersom vi redan ridit i ca 2 timmar ;) Kan tänka mig hur han är när han är riktigt på. Men det var kul, otroligt bekväm tölt!
Jag tro Linda var nöjd på Freyja, det såg ut så, och när dom hamnade en bit bakom i skogen sista biten sa hon att hos satt och njöt, så det var ju ett bra betyg.
När vi kom tillbaka till stallet hade Rasmus hjälpt farfar att bygga en ny sadelkammare till "oss". Den är jättestor och fin och kommer bli kanon när alla fått upp sadelhängare och tränshängare. Superbra jobbat killar! :)
Sen bjöd jag Annica o hennes familj på middag som ett litet tack för att jag fått låna hennes man och fixa i huset i helgen. Dock hade vi klantat oss lite här på hemmafronen så det hade inte torkat på lilla toaletten. Det blev inget kakel o klinkers idag. Men har vi klarat oss utan den toaletten i ett halvår klarar vi oss nog några dagar till.
Snart är det dags o måla på övervåningen också nu när vi har fått så fint golv där. Det blev verkligen ett superlyft! :)
Dörrarna här nere ska jag försöka hinna måla klart i veckan också, måste köpa lite mer färg bara. Sen är det dags för listerna också. Åh vad jag längtar!!
Nu ska jag strax krypa ner i ett bad med en bok innan jag kryper ner i bingen. Jag är rätt trött efter den här långa underbara dagen.
Tack för idag allesammans! Jag längtar redan till nästa gång! :)
13 augusti, 2009
Underbara ridvägar...
Jag tycker ju att vi har fantastiska vägar runt stallet och nu har jag tack vare Maria upptäckt en hel uppsjö av ännu mer fantastiska ridvägar.
Igår red jag och Linda iväg till "Slalombacken" en skitmysig tur på en sådär 1,7 mil :) Vi var väl ute i nästan 3 timmar så det var tur att vi hade tagit på hästarna reflexer.
Linda och jag hittade jättemånga stigar som vi skulle vilja kika närmare på, för att inte tala om de kilometervis med anlagd grusväg man kan rida på när man väl kommit över väsbyån.
Vi red förbi Sättra, E4'an och bort genom Lövsta gård. På Lövsta gård var allt så snyggt rent och oklanderligt så vi skojjade och sa "hoppas inte hästarna skiter här..."
Såklart så stannade en snubbe i en bil och började prata med oss och vad händer? Jo då, Drejjan la en STOR hög mitt i en fin gruskorsning kantad av gatustenar.
Jag hoppade av Freyja och medans Linda tog hand om hästarna sprang jag till det närmsta stallet och knackade på.
"Hohoooo! Finns det någon här? Våra oborstade hästar har bajsat på er superfina grusväg, jag skulle behöva en grep eller nått..." (det var för övrigt stallet på första sidan här)
Tjejen som var inne i det oklanderliga stallet skrattade lite och hämtade en grep och en korg. Det var helt galet snyggt inne i stallet! Solarium, takfönster, stora stallskåp brevid varje uppbindningsplats... Jag tror inte ens det luktade häst i stallet fastän hästarna stod inne.
Sen hann vi nog inte mer än 30 meter så passade Freyja på o lägga en hög oxå... Typiskt!
"Slalombacken" var en rätt lagom sugande lång uppförsbacke. Två vänder tog vi upp och ner. Drejjan klarade nästan två och Freyja var slut efter 1 och en halv.
Sen kikade vi runt på grusvägarna omkring och planerade en långritt någon helg - med kaffe!
Det fanns oändliga möjligheter till långturer där borta. Och det är egentligen rätt synd att jag varit på Stenhugget i snart 6 år och inte ens ridit där borta. Nå ja, nu har jag äntligen tagit mig dit!
Tror jag ska rida hem o ta en fika någon dag också :P
En supermysig långtur på en kväll mitt i veckan :)
Tack Linda o Drejjan för trevligt sällskap, det gör jag gärna om!
Nu ska jag väl jobba lite, o sen ska jag se hur långt det är om man rider runt oxunda sjön. Maria har pekat ut lite mer nya ridvägar där borta för mig. Hon är ju "inriden" där ;)
Kram kram!
Igår red jag och Linda iväg till "Slalombacken" en skitmysig tur på en sådär 1,7 mil :) Vi var väl ute i nästan 3 timmar så det var tur att vi hade tagit på hästarna reflexer.
Linda och jag hittade jättemånga stigar som vi skulle vilja kika närmare på, för att inte tala om de kilometervis med anlagd grusväg man kan rida på när man väl kommit över väsbyån.
Vi red förbi Sättra, E4'an och bort genom Lövsta gård. På Lövsta gård var allt så snyggt rent och oklanderligt så vi skojjade och sa "hoppas inte hästarna skiter här..."
Såklart så stannade en snubbe i en bil och började prata med oss och vad händer? Jo då, Drejjan la en STOR hög mitt i en fin gruskorsning kantad av gatustenar.
Jag hoppade av Freyja och medans Linda tog hand om hästarna sprang jag till det närmsta stallet och knackade på.
"Hohoooo! Finns det någon här? Våra oborstade hästar har bajsat på er superfina grusväg, jag skulle behöva en grep eller nått..." (det var för övrigt stallet på första sidan här)
Tjejen som var inne i det oklanderliga stallet skrattade lite och hämtade en grep och en korg. Det var helt galet snyggt inne i stallet! Solarium, takfönster, stora stallskåp brevid varje uppbindningsplats... Jag tror inte ens det luktade häst i stallet fastän hästarna stod inne.
Sen hann vi nog inte mer än 30 meter så passade Freyja på o lägga en hög oxå... Typiskt!
"Slalombacken" var en rätt lagom sugande lång uppförsbacke. Två vänder tog vi upp och ner. Drejjan klarade nästan två och Freyja var slut efter 1 och en halv.
Sen kikade vi runt på grusvägarna omkring och planerade en långritt någon helg - med kaffe!
Det fanns oändliga möjligheter till långturer där borta. Och det är egentligen rätt synd att jag varit på Stenhugget i snart 6 år och inte ens ridit där borta. Nå ja, nu har jag äntligen tagit mig dit!
Tror jag ska rida hem o ta en fika någon dag också :P
En supermysig långtur på en kväll mitt i veckan :)
Tack Linda o Drejjan för trevligt sällskap, det gör jag gärna om!
Nu ska jag väl jobba lite, o sen ska jag se hur långt det är om man rider runt oxunda sjön. Maria har pekat ut lite mer nya ridvägar där borta för mig. Hon är ju "inriden" där ;)
Kram kram!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)