Rapport från Ultuna

Vet ringde precis och berättade att Freyja fortfarande svarar bra på behandlingen. Hon fick en ny ledbehandling i morse och det gick jättebra. För ledbehandlingen behöver dom inte lägga henne utan det räcker med lugnande. Dom la också om såret och det ser fint ut.

Fortsätter hon svara så här bra på behandlingen så är hennes chanser att bli fullt återställd goda. Dock påpekade han att faran inte är över så länge infektionen i leden finns kvar, men att det ser bra ut.

Hon är tidvis lite stressad i boxen men lugnar ner sig igen ganska snart.

Som det ser ut just nu kommer hon behöva ca 6-8 veckors konvalecens när hon kommer hem.

----

Jag glömde o fråga hur mycket mat hon har kvar men jag undrar om jag inte ska ringa och kolla ifall jag behöver åka upp med mer mat ikväll.

6-8 veckors konvalecens är ingenting mot vad jag var rädd att han skulle säga och det känns så himla skönt att hon svarar bra på behandlingen och är relativt cool i boxen. Min stora lilla tjej... Men gudars så mycket jag saknar att snosa henne i manen!!

----

Om någon är sugen på att rida för Carro 4 lektioner i november - december så hojta till, eller om ni känner någon som kan tänkas vara sugna på det så be dom höra av sig till mig. Det är 4 torsdagkvällar med start 18/11.

Sen finns det även en plats ledig på Carros eftertraktade ovalbanekurs den 21/11...

----

Missarna blev vaccinerade och chippade igår. Dessutom klarade dom sig igenom hälsokontrollen utan anmärkning :) Dom blir mindre skygga för varje dag som går så snart får dom nog komma ut i hela huset.

Nu måste jag jobba lite igen...

Vad hände egentligen?

I går morse ringde Mite på morgonen och sa att Freyja var halt – jättehalt. Så jag slängde på mig overallen, slängde in sonen på dagis och åkte direkt upp till stallet.

I stallet ser jag Mite som försöker övertyga Freyja att komma ut ur hagen. Det gick inte speciellt fort, Freyja hoppade på tre ben och var inte alls villig att röra sig där ute.

Ser att hon har ett litet men rätt kladdigt och geggigt sår på höger bakkota och är jättesvullen över kotan. Vi hämtar lite kraft för att muta Freyja att hoppa lite fortare, men det tar minst en halvtimme att få in henne i stallet.

Jag ringer vet, medans vi står där ute i hagen, och pratar med dom. Dom ber mig tempa henne eftersom såret sitter precis vid en led. Har hon feber är det inte alls bra. Så jag rusar in och hämtar en termometer och mycket riktigt. Freyja har 38,98 i feber. Hon brukar ligga på 37,8.

Ringer vet igen och dom säger att dom ska återkomma efter telefontiden men att vi nog kommer behöva åka in med henne till klinik.

Efter många om och men får vi in henne i stallet och vi börjar fundera på hur vi ska få henne till en klinik. Vi har inga vinterdäck på släpen. Vi får låna Marias släp och Annica åker från jobbet för att hämta det åt mig.



Såret och svullen kota



Jag börjar försöka göra rent och förstod på en gång att det varken var var eller sårvätska som sipprade ut ur såret... Utan att det var ledvätska. Jag blir tvungen att gå ut och hämta frisk luft för att inte bryta ihop helt. Mite gör rent så gott hon kan under tiden.

När veterinärerna äntligen återkommer efter telefontiden säger dom att dom kan absolut komma ut, men det tar ett par timmar innan dom kan vara hos oss. Och att Freyja troligtvis måste till klinik i vilket fall som helst för ”Ju fortare hon kommer under behandling ju bättre är hennes chanser att klara sig….” (??? – Jag trodde jag skulle dö!)

Vi undrar hur i hela friden vi ska få in henne i en transport på tre ben och hur hon ska kunna stå i transporten på tre ben. Vet ger oss nummer till djurambulansen så vi kan ringa dom ifall det inte går.

Vi ringer ambulansen på en gång istället. Annica kommer upp och är moraliskt stöd i stallet och jag pratar i telefon med halva världen och gråter ett par liter.  

Ambulansen kom efter ca en timme och vi lyckas få in Freyja i släpet ganska snabbt och där får hon stöd av en hängmatta. Den var rätt läskig i början men sen kände hon att hon kunde vila i den och då såg det ut som om hon tyckte det var rätt bekvämt att åka transport. Mite och Annica åkte efter oss till Ultuna.



I ambulansen



Det tog ca 45 minuter att åka in till Ultuna och jag satt och kikade på henne i Trailer cam’en hela tiden.

Väl på Ultuna tog det inte många minuter innan det kom en veterinär och en assistent och började kika på Freyja. Det var absolut ledvätska som rann ur såret men det verkade inte vara någon fraktur i alla fall.

Såret tvättades och sedan röntgades hon ur alla håll och vinklar.

Man hittade ingen fraktur – vilket såklart är jättebra.

Vi fick veta planerna för behandlingen och alla risker och allt som kan gå fel. Sen berättade dom också att det var besöksförbud på kliniken under tiden som hästen är där, vilket är skitjobbigt – men samtidigt bra för smittorisker.

På kliniken

(oj vad rörigt det är o skriva ner det här…. )

Vi åkte hem igen på eftermiddagen och jag packade bilen full med hösilage och åkte upp till kliniken igen. När jag kom dit höll dom precis på att ta av henne skorna inför operationen så jag hann ge henne några pussar innan dom gick iväg med henne.

---

Vid 21 tiden på kvällen ringer veterinären och berättar att operationen och uppvaknandet har gått bra. Att det absolut är en bakterieinfektion i leden men att den inte ser ut att ha ställt till allt för stor skada. Han ser också att hon har en liten broskskada precis vid såret men att den nog inte borde ställa till några problem i framtiden.

Nu ska hon få bredspectra antibiotika lokalt i leden i tre dagar och även intravenöst (i tre dagar??) samt smärtstillande och anti inflammatoriskt.

---

För en liten stund sen ringde vet igen och berättade att natten hade varit lugn. Febern har gått ner och hon är nästan ohalt i skritten. Freyja äter och dricker som hon ska och verkar ha accepterat att stå i box. Han låter positiv och säger att hon ser ut att svara bra på behandlingen. Han lovar att ringa igen i morgon.

Så… Nu är jag lättad, hoppfull och tårögd.

Ska fråga i morgon om jag behöver komma upp med mera hösilage för jag fick nog inte med mig mer än typ 15-20 kg… max… Himla otur ;)

Tack så otroligt mycket för alla peppande och stöttande ord igår, och Annica och Mite för att ni fanns vid min sida hela tiden!

Tack tack tack tack!!

Oroad...

Jag är lite lätt oroad... Det ska komma hem en tjej till oss idag med en katt vi förmodligen ska köpa... MEN hon är sämst på o svara på mail, sms och telefon... :( (det har hon iofs varit hela tiden...)

Igår pratade vi i telefon och bestämde att hon skulle komma hit ikväll innan jobbet. Hon bor typ 2 timmar bort och börjar jobba om en timme... Ringde vid 4 för o kolla när hon trodde hon skulle vara här o ge henne en vägbeskrivning... Hon knäppte bort samtalet... Så jag skickade ett sms istället ifall hon var upptagen. Inget svar. Så jag försökte ringa igen nu - och hon knäppte bort samtalet igen. Nu börjar jag inse att hon nog tillhör de oseriösa säljarna på blocket. Det största problemet, utöver den allmänna besvikelsen lär bli att förklara för Rasmus att den söta katten på bilderna vi tittat på hela veckan nog inte alls kommer flytta till oss :(

Shit vad besviken jag är :( :( :( :(

Bildbevis....

Fast rätt dåligt ljus i stallet ;)

Täckesdags...

Efter en snabb flukt på väderprognosen bestämde jag mig för att det var dags för Freyja att ha sitt nya täcke i hagen. Bucas smartex rain... Dock utan halsen just nu...

Hoppas att det sitter lika bra när jag kommer upp nästa gång som det gjorde när jag släppte ut henne idag.

Hon har ju en förmåga att bli stel och spänd när hon är blöt och kall...

Nu ska jag hoppa in i en varm dusch för jag är också stel och kall :)

Täckesdags...

Efter en snabb flukt på väderprognosen bestämde jag mig för att det var dags för Freyja att ha sitt nya täcke i hagen. Bucas smartex rain... Dock utan halsen just nu...

Hoppas att det sitter lika bra när jag kommer upp nästa gång som det gjorde när jag släppte ut henne idag.

Hon har ju en förmåga att bli stel och spänd när hon är blöt och kall...

Nu ska jag hoppa in i en varm dusch för jag är också stel och kall :)

Bättre sent än aldrig...

Jag måste – om inte annat för mitt eget minnes skull – blogga lite om tävlingen för 2 veckor sen.

Freyja som varit styv och bånglig i höger varv jag vet inte hur länge kändes plötsligt mycket lättare på framridningen. Det tog inte lång stund innan hon var nästan lika mjuk i höger som i vänster sida. På banan höll jag ytterspår så mycket jag bara kunde och koncentrerade mig på att verkligen rida på banan.

Tölten kändes som vanligt, jag siktade på ett högre tempo än vad jag normalt har för att få henne mer ”upp och fram” som en av mina gamla instruktörer sagt till mig. Takten kändes helt ok.

I traven lyckades jag rida henne hjälpligt i form och skritten kändes rätt bra. Galoppen kändes toppen, lite väl på, men bra.

Det gav strålande resultat och jag fick min högsta uttagningspoäng någonsin!! 5.43 och en fjärde plats i uttagningen!! Jag var så himla tokglad så jag höll på o ramla ur sadeln J

Hade tänkt köra en ganska kort framridning innan T8’an med mycket tempo för att verkligen få henne att höja sig i fram och få in bakdelen mer under sig. Vi hade värsta – och jag menar verkligen värsta – ökade tölten på grusvägen och hon kändes så himla himla fin så jag log med hela ansiktet. Så där, precis utanför collecting ring får Freyja syn på Annica och Isak. Det är INTE bra o tappa fokus i ökat tempo tölt. Det resulterade i att hon trasslade ihop frambenen, dök som en hök och jag flög ner i diket. Freyja använde ansiktet som broms och skrapade upp halva nosryggen och ena knät.

Jag var fort uppe på fötter och kollade igenom Freyjas sår. Inget såg djupt ut, bara skrap. Elli sprang med henne fram och tillbaka – ingen hälta. Bra bra! Snälla Lasse hämtade vatten och jag sköljde rent såren från grus och sand och försökte stilla värsta blodflödet. Sen var det dags o gå in på banan.

Hon kändes av förklarliga skäl lite försiktigare nu och tog inte för sig lika bra. Dock fick vi även här  den bästa uttagningspoängen i T8 någonsin (det där med valfritt tempo är verkligen inte lätt tycker jag) 5,17 och en fjärde plats i uttagningen. Helt galet roligt!

Finalerna var direkt på eftermiddagen – fyrgången först. På framridningen kändes hon lite stel till en början så jag var orolig att hon gjort sig illa när vi gick omkull på förmiddagen. Men efter ett par varv i trav släppte det och hon kändes som vanligt igen.

Fyrgångsfinalen gick skitbra och jag höjde poängen ytterligare till 5.46 och hamnade på en tredje placering. Jag fick ett fint träns och en fin rosett.

I T8 finalen kändes det att hon började bli trött efter en lång dag (det var sista finalen för dagen) Men hon gjorde verkligen sitt bästa och vi fick 5,17 igen och stannade kvar på en fjärde placering. Fick ytterligare en fin rosett och en grimma som pris. Grimman passade Linda och Drejjan som handen i handsken, så den gav jag bort.

En helt fantastisk avslutning på årets tävlingssäsong med andra ord.

:)

Jag vill haaaa!!

Alltså, kolla in den här!!
Jag ska önska mig den så ¤#%& hårt i födelsedagspresent. Får jag den inte då ska jag önska ännu mer till jul och om jag inte fått den då heller så ska jag köpa den!! :)
Med strass stenar och silverspännen sålklart!
Välkommen till Emmishopen - här finns nosgrimmor från Topreiter

Aj löööööv!!



(jaja, jag ska blogga om tävlingen snart oxå ;) )