Veterinärbesök

Igår fick Freyja träffa veterinär Linda som skulle kika på henne för att se om hon kunde hitta någon uppenbar orsak till allt strul med bettet.

Vi började med att kika lite på hennes rörelsemönster fast det var lite svårt o se då Freyja inte var speciellt sugen på o springa överhuvud taget. Hela hon var sävlig i sina rörelser. Här gissar jag på en kombination av otroligt mätt mage och pälsfällning.

Hon såg i alla fall ingen direkt rörelsestörning mer än att hon kanske var liiite långsammare i höger bakben, men hon var osäker då hela hon var släpig.

Sen blev det sedering och munkontrollering. Linda var super på att sedera Freyja, så Freyjs han knappt reagera innan Linda fått i henne sederingen. Härligt!

Efter två sprutor sedering gick det äntligen o kika Freyja i munnen och där såg det överlag fint ut. Hon hade två små små sår absolut längst in i munnen som Linda inte ens kunde klura ut hur hon hade fått.

Inga hakar och inga direkta vassa kanter. Hon kunde inte heller se någon tendens till gombitning längre, och det är ju jättebra. Dock raspade hon lite på kindtänderna där det skulle kunna bli vassa kanter annars, och hon raspade lite på de undre främre kindtänderna för att fortsätta hjälpa motsvarande övre att komma ikapp igen.

Vi kollade även bettstorlek och Linda kom fram till att 11,5 nog är det bästa för Freyja. Möjligtvis något kortare med raka bett.

Medans Freyja piggnade på sig passade jag på att skala av henne några kilo päls. Och 1½ timme senare fick hon gå ut i hagen med täcke. Linda berättade att sederingen slår ut lite olika funktioner i kroppen. Bland annat värmeregleringen och den kan även störa tarmfunktionen så det var bra att hålla ett litet "kolikvarningsöga" på henne under kvällen.

Mite skickade sms efter kvällsmaten och berättade att Freyja lyckligt kom travandes ner till maten, så där verkade allt lugnt.

Det var ju skönt att veta att Freyja inte har ont i munnen såklart, men så mycket lättare det hade varit att förstå varför hon stökar om det var något i munnen som var knas...

Så nästa steg blev att ringa kiropraktor Håkan och förhoppningsvis kommer han ut redan i nästa vecka :)

// Madde

Skrutt...

Ja, riktigt skruttigt rent av... Igår red jag med det nya terrorbettet... Man kan säga att det gick väl bättre än jag trodde att få in det i munnen, men där slutade nog "bättre än jag trodde" tänket.

Jag vet inte om det är så att jag är en optimist kanske, för jag hade nog inbillat mig att det faktiskt skulle gå bra att rida med det där eftersom hon inte skulle kunna lägga tungan över bettet. Och mycket riktigt, DET kunde hon inte göra. Där emot tog hon till den gamla fula ovanan att bita i bettet istället. Och det är ju inte heller ok enligt herr tandläkare.

Det känns som om jag hamnat i ett jävla moment 22, antingen biter hon i bettet eller också lägger hon tungan över det. Biter hon i det sliter hon ner tänderna vilket såklart är skitilla, om hon lägger tungan över går det inte att rida.

Jag känner att det här är nog dessvärre resultatet av att jag bytt bett rätt frekvent. Jag kan inte minnas att hon lagt tungan över bettet vid minsta förhållning tidigare (pre dentist). Att hon gjort det några få gånger kan jag minnas, men inte som hon är nu.

Kanske måste jag ta ut en tandläkare igen och kolla så det inte är nått nytt som är fel i munnen, för jag kan inte ens minnas att hon var så här stökig innan skadan... Eller - jag vet att hon inte var det. Hon gick så bra i höstas så vi fick våra bästa poäng någonsinn. Och det hade varit stört omöjligt om hon varit såhär stökig i munnen.

Igår i alla fall, så red jag med det där terrorbettet en stund och hon bet och bet och bet i det. Jag skrittuppvärmde i ca 10 minuter och sen försökte jag mig på lite trav och tölt. Men det var verkligen helt omöjligt att få ett bra stöd i handen. Jag böt till det bettlösa tränset (som jag förutsägbart stoppat in i jackan) och tänkte att det här kan jag ju prova då... Men ack det tyckte inte Freyja. Eller, det tyckte hon nog, för nu kunde hon ju göra som hon ville. Mina sitshjälper ignorerade hon helt och visst var hon styrbar, men det var inte så mycket mer än så.

Jag blev så arg och ledsen så jag gav upp - kände för o slänga ut hästen i hagen och inte hämta henne igen för än till hösten.

Jag har läst och jag har googlat och jag har frågat runt. Men inte en kotte verkar ha (eller ha haft) samma problem. Oftast har de busiga tottisarna ett av problemen, inte båda.

Hackamore är nått jag funderade på igår, men jag vet inte, det är skarpt, och jag gillar inte skarpa bett... Jag analyserade min hand säkert 1000 gånger under ridpasset och den är inte hård, det är inte där problemet ligger, eller, jag kan inte tro det i alla fall med tanke på hur mycket jag fokuserade på att vara extra mjuk och snabb i eftergifterna...

Jag funderade på o spara ihop pengar o lämna bort henne så någon annan får lösa problemet för jag orkar inte... Jag får stora deppen...

Shit vad långt det här blev, jag måste ju gå o äta lunch... och kanske jobba lite oxå...

Jaja, ikväll är det nya tag - helt utan krav. Jag slänger in tortyrbettet och ger fan i allt vad förhållningar heter. Vi kör fram fram fram! Kul kul kul! (hur kul man nu kan ha i geggamojjan...)

Mors så länge

Tandis på besök!

Det här blir ju ett inlägg mest för mitt eget minnes skull. Christer kom upp strax efter 3 till stallet och började med Freyja. Sederingen var väl det jag tyckte var mest otäckt. Freyja protesterade vilt mot sprutan och sen kändes det konstigt och se henne så drogad. Hon vinglade och ett par gånger trodde jag nästan hon skulle falla omkull. Men det gjorde hon såklart inte. Christer kändes dock trygg och lung o ha o göra med och han förklarade tydligt för mig hur Freyja skulle reagera bara några sekunder innan hon gjorde precis det han sagt. När hon stod och halvsov fick hon smärtstillande och sen fick hon på sig en fin blå luva och en munstege.
Undersökningen av munnen gick relativt fort. Men Christer förklarade precis vad han tittade på och vad de olika sakerna betyder. Han sa att Freyjas munhälsa över lag var jättebra. Fin färg på slemhinnor och tandkött. Hon hade ett litet skav i kinden, förmodligen efter aachennosgrimman och sen hade hon "bettförslitningar" på de främre kindtänderna. Dock inte så jättefarligt. Mer på vänster sida än på höger.

Christer slipade ner de främsta kindtänderna i nederkäken någon millimeter för att ge mer plats åt de uppe att växa ikapp igen. Så rekomenderade han rakt mjukt bett för att minska risken att hon biter på bettet. (hon gör det ibland den lilla skrutthästen) Han provade även ut storlek på bettet och han tyckte 10,5 nog är bästa storleken för henne. Skönt, då vet jag det också.
Annars tyckte han att Freyjas tandrad var väldigt rak och fin. Så förutom bettförslitningarna hade han inget att anmärka på. Jätteskönt att veta!
*note to self* Hästarnas tänder växer till de är 13 år ungefär. Så eventuella problem med bettförslitningar bör man ha korrigerat långt innan dess (och förhoppningsvis eliminerat orsaken också)

Christer tog hand om Isak också, men det antar jag att ni får läsa om i Annicas blogg ;)
Kram!