... Hur folk är funtade?!
Hur kan man vara en sån jävla idiot!!!
Läs mer här
~Maddi
30 juni, 2008
29 juni, 2008
Ridlektion - eller inte...
Ja, idag var det dags för ridlektion igen. Eller igen, Freyja har ju vilat i 3 veckor, men när jag såg Annica rida blev jag så sugen så jag var tvungen o se om Freyja orkade lite lektion.
Konstaterade först att Freyja har "slätat ut lite extra rynkor" under de här veckorna. Hon har lätt gått upp minst 50 kg. Så, det var till at släppa många hål på sadeljorden.
Hon har ett och annta märke efter bett och sparkar, men inget som såg ut att vara någe vidare allvarligt.
Konstaterade jag snabbt att hon var lite stel, framförallt i vänster varv. Och när det var dags att försöka trava lite såg Anna att hon markerade lite lite granna på höger bak. Ca 0,1 grader. Dvs inte så farligt. Men vi fortsatte inte lektionen.
En teori kan vara den runda fina magen i kombination med stelheten, men det kan också vara det där överbenet efter en spark på höger bak.
Ska longera ett par dagar och se om det ger med sig. Framförallt måste magen tränas bort!
Nu ska vi snart iväg och leta säng till lillkorven.
Hoppas ni haft en mysig helg!
Kram!
~Maddi
Konstaterade först att Freyja har "slätat ut lite extra rynkor" under de här veckorna. Hon har lätt gått upp minst 50 kg. Så, det var till at släppa många hål på sadeljorden.
Hon har ett och annta märke efter bett och sparkar, men inget som såg ut att vara någe vidare allvarligt.
Konstaterade jag snabbt att hon var lite stel, framförallt i vänster varv. Och när det var dags att försöka trava lite såg Anna att hon markerade lite lite granna på höger bak. Ca 0,1 grader. Dvs inte så farligt. Men vi fortsatte inte lektionen.
En teori kan vara den runda fina magen i kombination med stelheten, men det kan också vara det där överbenet efter en spark på höger bak.
Ska longera ett par dagar och se om det ger med sig. Framförallt måste magen tränas bort!
Nu ska vi snart iväg och leta säng till lillkorven.
Hoppas ni haft en mysig helg!
Kram!
~Maddi
27 juni, 2008
Sommardag!
Ja, jag tänkte jag skulle be Freyjsingen ge mig lite plats i den här också. Det är ju inte så ofta hon har något att berätta. Inte jag heller i och för sig. Men ibland kan jag ju skriva av mig lite.
Risken finns ju dock bara att min gamla vanliga blogg / Dagbok blir helt bortlömd och vissnar ihop.
Men det är väl smällar man får ta.
Igår gjorde jag mängder med uppdateringar på stallets sida. Det verkar som om de flesta tyckte det vart jättebra! Och det är ju alltid roligt när man lägger ner X antal timmar på att fixa något.
Nu hoppas jag bara att alla drar sitt strå till stacken och ser till att ladda upp lite bilder och blogga så snart jag öppnat bloggen också.
Dock måste jag be söta Chris om hjälp med bloggen, eller i alla fall loggan. Jag hoppas han känner att han har tid!
Idag ska jag försöka jobba lite! Det är ju ändå fredag!
Kramisar!
~Maddi
Risken finns ju dock bara att min gamla vanliga blogg / Dagbok blir helt bortlömd och vissnar ihop.
Men det är väl smällar man får ta.
Igår gjorde jag mängder med uppdateringar på stallets sida. Det verkar som om de flesta tyckte det vart jättebra! Och det är ju alltid roligt när man lägger ner X antal timmar på att fixa något.
Nu hoppas jag bara att alla drar sitt strå till stacken och ser till att ladda upp lite bilder och blogga så snart jag öppnat bloggen också.
Dock måste jag be söta Chris om hjälp med bloggen, eller i alla fall loggan. Jag hoppas han känner att han har tid!
Idag ska jag försöka jobba lite! Det är ju ändå fredag!
Kramisar!
~Maddi
26 juni, 2008
Mera lastträning
Igår fick jag äta mat i den där lådan igen. Fast den bet mig i huvudet! Dumma lådan!
Jag stod och åt i godan ro, och så hörde jag något jag var tvungen att lyssna nogrannare på. Och då! Då slog bommen mig i huvudet! Så jag backade genast ut förnärmad! Medans jag mer eller mindre hoppade ut kom dessutom mellanväggen och slog mig i sidan. Matte bara suckade.
Men efter lite övertalning gick jag in igen och åt lite mer mat. Och igen och igen och igen.
Jag tror inte ens matte räknade den här gången.
Det hon var mest mallig över var dock att jag gick in på en gång när vi kom fram till den. Ja, tills bommen bet mig i huvudet dvs.
Matte mumlar något om att jag ska få äta i transporten de närmsta veckorna. Och det kan jag väl gå med på. Så länge den inte slår mig i huvudet.
Det var mycket träning igår. Först, innan transportträningen så spreyjade matte mig med pälsglans i hela manen. Det var lite jobbigt först, speciellt närmast öronen. Men efter en stund så stod jag ganska stilla och matte var så nöjd.
Efter lastträningen så ville matte spreyja mera, på kroppen den här gången med det där vidriga flugmedlet. Jag hoppade och studsade lite en stund, för det kittlas ju så förbannat!
Men sen när matte strök med handen samtidigt, precis där hon spreyjat, då gick det bättre. Det är tur att hon inte har tre händer dock, för då skulle hon kunnat hålla i mig ordentligt också istället för att hålla i grimskaftet med tänderna.
När jag försäkrat mig om att hon ska stryka med handen samtidigt, då står jag stilla, men innan jag är säker på det så dansar jag gärna femton varv runt matte.
Idag ska jag bara slappa i solen!
Jag stod och åt i godan ro, och så hörde jag något jag var tvungen att lyssna nogrannare på. Och då! Då slog bommen mig i huvudet! Så jag backade genast ut förnärmad! Medans jag mer eller mindre hoppade ut kom dessutom mellanväggen och slog mig i sidan. Matte bara suckade.
Men efter lite övertalning gick jag in igen och åt lite mer mat. Och igen och igen och igen.
Jag tror inte ens matte räknade den här gången.
Det hon var mest mallig över var dock att jag gick in på en gång när vi kom fram till den. Ja, tills bommen bet mig i huvudet dvs.
Matte mumlar något om att jag ska få äta i transporten de närmsta veckorna. Och det kan jag väl gå med på. Så länge den inte slår mig i huvudet.
Det var mycket träning igår. Först, innan transportträningen så spreyjade matte mig med pälsglans i hela manen. Det var lite jobbigt först, speciellt närmast öronen. Men efter en stund så stod jag ganska stilla och matte var så nöjd.
Efter lastträningen så ville matte spreyja mera, på kroppen den här gången med det där vidriga flugmedlet. Jag hoppade och studsade lite en stund, för det kittlas ju så förbannat!
Men sen när matte strök med handen samtidigt, precis där hon spreyjat, då gick det bättre. Det är tur att hon inte har tre händer dock, för då skulle hon kunnat hålla i mig ordentligt också istället för att hålla i grimskaftet med tänderna.
När jag försäkrat mig om att hon ska stryka med handen samtidigt, då står jag stilla, men innan jag är säker på det så dansar jag gärna femton varv runt matte.
Idag ska jag bara slappa i solen!
24 juni, 2008
Lastträning
Igår gjorde jag matte så himla himla glad på ett så enkelt sätt.
Hon hade hämtat den där transporten vi brukar ha så jag förstod vad som var på gång. Men den här gången väntade hon tills hon och jag var själva på stallbacken, satte på mig en longerlina och så gick vi bort till transporten.
Det var lite märkligt, för det enda matte gjorde var att leda mig till den, och sen lättade hon på linan och gick in och satte sig längst in i transporten. Hon lämnade mig utanför?!
Efter en liten stund blev jag nyfiken på vad hon grejjade med där inne, så jag gick in halvägs in i transporten. DÅ såg jag det! Där inne stod en bytta med mat! Vilken grej! Det tog mindre än 5 minuter för mig att bestämma mig. Jag ville ha maten, så jag gick in och åt lite, alla fyra hovarna inne på mattan. Matte gjorde ingenting, mer än att säga att jag var duktig.
Sen hörde jag något konstigt ljud utanför som jag var tvungen att kolla in, så jag backade ut och kollade, men det var inget farligt. Då gick jag in igen.
Sen tänkte jag att jag måste kolla alla grejjerna, så dom sitter fast ordentligt, så jag backade ut lite och började pilla på allting med munnen. DÅ! När jag petade på den dära pinnen, då åkte mellanväggen rätt in i huvudet på mig! Jösses! Då gick jag ut kan jag lova.
Men matte gick och satte fast mellanväggen igen så jag kunde gå in och äta vidare.
5 gånger gick jag in på mindre än 30 minuter totalt.
Det var allt jag behövde göra idag, stå där inne och äta - Pice of cake!
Det där kan jag göra flera gånger!
Det blir kanske tävling igen trots allt.
Så länge ingen tvingar mig så är det faktiskt inte så läskigt med den där lådan.
Matte var så glad så hon höll på att börja gråta!
Kram kram
Hon hade hämtat den där transporten vi brukar ha så jag förstod vad som var på gång. Men den här gången väntade hon tills hon och jag var själva på stallbacken, satte på mig en longerlina och så gick vi bort till transporten.
Det var lite märkligt, för det enda matte gjorde var att leda mig till den, och sen lättade hon på linan och gick in och satte sig längst in i transporten. Hon lämnade mig utanför?!
Efter en liten stund blev jag nyfiken på vad hon grejjade med där inne, så jag gick in halvägs in i transporten. DÅ såg jag det! Där inne stod en bytta med mat! Vilken grej! Det tog mindre än 5 minuter för mig att bestämma mig. Jag ville ha maten, så jag gick in och åt lite, alla fyra hovarna inne på mattan. Matte gjorde ingenting, mer än att säga att jag var duktig.
Sen hörde jag något konstigt ljud utanför som jag var tvungen att kolla in, så jag backade ut och kollade, men det var inget farligt. Då gick jag in igen.
Sen tänkte jag att jag måste kolla alla grejjerna, så dom sitter fast ordentligt, så jag backade ut lite och började pilla på allting med munnen. DÅ! När jag petade på den dära pinnen, då åkte mellanväggen rätt in i huvudet på mig! Jösses! Då gick jag ut kan jag lova.
Men matte gick och satte fast mellanväggen igen så jag kunde gå in och äta vidare.
5 gånger gick jag in på mindre än 30 minuter totalt.
Det var allt jag behövde göra idag, stå där inne och äta - Pice of cake!
Det där kan jag göra flera gånger!
Det blir kanske tävling igen trots allt.
Så länge ingen tvingar mig så är det faktiskt inte så läskigt med den där lådan.
Matte var så glad så hon höll på att börja gråta!
Kram kram
23 juni, 2008
21 juni, 2008
Matte i Korea - Del 6
Jo da, jag hinner med ett inlagg till. Den har gangen utan svenska tecken. Jag hittade en free internet lounge pa flygplatsen!
Jag sitter har och har hemlangtan sa jag nastan borjar grata. Jag sag en liten kille i Rasmus alder som busade med sin mamma. Jag saknar Orvar sa det gor ont i hjartat!!
jag har kopt en kaffe och en new york cheesecake, kaffet for att jag borjar fa huvudvark och kakan for att det inte skulle bli sa jakla dyrt. Ja, alltsa, med kortavgiften pa visakortet alltsa.
Det ar 25 minuter kvar till boarding och sen ar det manga timmar pa planet. Narmare 12 timmar till Munchen, och sen vanta dar i nastan 3 timmar och sa ytterligare 2 timmar hem dar ifran. Det kommer att kannas som om jag landar mitt i natten. Klockan ar snart 12 pa dagen har nu...
En engelskman fragade mig imorse hur jag, utover jobbet, har upplevt Korea. Min forsta tanke ar att det ar smutsigt. Inte pa gatorna och sa, for dom ar kliniskt rena, men luften, husvaggarna och fonstrerna. Men annars kanns det som ett tryggt stalle dar man inte behover vara orolig om man gar ut pa kvallarna, och alla ar fantastiskt vanliga och odmjuka.
Uppe pa Namsan mountain igar fragade jag ett bord med koreanska tonarstjejer om nagon kunde engelska sa dom kunde forklara vad grejjen var med alla las som hangde tva och tva pa staketet. Alla utom en skakade pa huvudet och den tjejen som svarade sa "A little..."
Jag tyckte dock hennes engelska var fantastisk! Minst lika bra som receptionisterna pa hotellet.
Maten ar helt ok, om man vet vad man ska ata och tar man sig bara till narmsta Starbucks sa far man en desent kopp kaffe oxa. :)
Nahepp, om jag ska ta mig bort till nagon bank nagonstans och ata min cheesecake och sen satta mig i smokingroomet resten av vantetiden.
Jag har gott om Mocca Mint kvar, sa jag klarar mig hela vagen hem utan att fa spunk.
Massor massor massor av kramar!
Madde
Rasmus, om pappa laser det har for dig, sa vill jag att du ska veta att jag alskar dig och pappa mer an allt i varlden!!!
Ah vad jag langtar efter att fa krama pa er!!!!
Jag sitter har och har hemlangtan sa jag nastan borjar grata. Jag sag en liten kille i Rasmus alder som busade med sin mamma. Jag saknar Orvar sa det gor ont i hjartat!!
jag har kopt en kaffe och en new york cheesecake, kaffet for att jag borjar fa huvudvark och kakan for att det inte skulle bli sa jakla dyrt. Ja, alltsa, med kortavgiften pa visakortet alltsa.
Det ar 25 minuter kvar till boarding och sen ar det manga timmar pa planet. Narmare 12 timmar till Munchen, och sen vanta dar i nastan 3 timmar och sa ytterligare 2 timmar hem dar ifran. Det kommer att kannas som om jag landar mitt i natten. Klockan ar snart 12 pa dagen har nu...
En engelskman fragade mig imorse hur jag, utover jobbet, har upplevt Korea. Min forsta tanke ar att det ar smutsigt. Inte pa gatorna och sa, for dom ar kliniskt rena, men luften, husvaggarna och fonstrerna. Men annars kanns det som ett tryggt stalle dar man inte behover vara orolig om man gar ut pa kvallarna, och alla ar fantastiskt vanliga och odmjuka.
Uppe pa Namsan mountain igar fragade jag ett bord med koreanska tonarstjejer om nagon kunde engelska sa dom kunde forklara vad grejjen var med alla las som hangde tva och tva pa staketet. Alla utom en skakade pa huvudet och den tjejen som svarade sa "A little..."
Jag tyckte dock hennes engelska var fantastisk! Minst lika bra som receptionisterna pa hotellet.
Maten ar helt ok, om man vet vad man ska ata och tar man sig bara till narmsta Starbucks sa far man en desent kopp kaffe oxa. :)
Nahepp, om jag ska ta mig bort till nagon bank nagonstans och ata min cheesecake och sen satta mig i smokingroomet resten av vantetiden.
Jag har gott om Mocca Mint kvar, sa jag klarar mig hela vagen hem utan att fa spunk.
Massor massor massor av kramar!
Madde
Rasmus, om pappa laser det har for dig, sa vill jag att du ska veta att jag alskar dig och pappa mer an allt i varlden!!!
Ah vad jag langtar efter att fa krama pa er!!!!
20 juni, 2008
Matte i Korea - Del 5
Sista dagen avklarad, idag har jag varit "utan" T hela dagen på konferensen. Utan någon som helst möjlighet att kontakta henne. Det var lite sådär faktiskt. Jag visste att hon hade fixat planer för kvällen med en kollega. Men jag visste inte var vi skulle ses eller vad vi skulle göra.
Hon dök inte upp på msn på hela dagen, så när arbetsdagen var slut småsprang jag till hotellet för att koppla upp mig här tills hon kom till sitt rum.
Jag fick erbjudande att följa med några andra på konferensen på diverse shopping och turistande, men jag visste att om inte T fick fatt i mig skulle hon bli galen och leta ihjäl sig. Så jag satt framför datorn en halvtimme eller så.
Sen ringde hon och sa att vi hade lite bråttom, för vi skulle vara vid "samsung main building" om ca 4 minuter. Så snabbt som ögat kastade vi oss iväg med en polsk kollega. Vi mötte upp E, en jättegullig korean som jobbar i Holland.
Han tog oss med till Insadong området, ett shoppingområde, där vi faktiskt inte heller hittade ngt att handla, men ändå. Vi åt på en riktigt tokkoreansk restaurang. Vi åt alla möjliga skumma saker. Det mesta smakade jättegott. Dock hade jag lite svårt för den koreanska fyllda pannkakan där det ramlade ut en bläckfisk arm när jag plockade upp maten med pinnarna.
Lika så hade jag hemskt svårt för den torkade fisken... Men jag smakade iaf på allt.
Under kvällen fick jag höra den roligaste kommentaren jag hört på mycket länge. Vi satt och pratade om våra familjer och jag sa något i stil med "My husband..." Varpå E utbrister förvånat: "What? Do you have a husband? You look like a movie star or something...I didn't think you where married?!!!"
Jag och T skrattade gott åt detta, jag förmodligen mer än T.
Sen tog E med oss till ån Dongjuanjong (med stora reservationer för stavningen)som rinner genom Seoul i jättevacker miljö. Rätt häftigt faktiskt. För bara några år sedan var den gömd under asfalt och byggnader, men för typ 3 år sedan öppnade man upp och gjorde ett promenadstråk längs med den istället. Vattnet är tydligen så rent att man kan dricka det.
Sen ville E att vi skulle se mer av Seoul, så han tog oss med upp för linbanan till Seouls högsta berg, Namsan mountain. Inte så högt egentligen, men med fantastisk utsikt. Där uppe tog vi en öl (ja, jag drack ju cola då för dom hade visst inte kaffe) och njöt av utsikten innan vi tog trapporna ner från berget.
Det tog ganska exakt 15 minuter att gå ner, så kan ni kanske räkna ut ungefär hur högt det var.
Sen kände jag att det var läge att åka tillbaka till hotellet och förbereda hemresan i morgon.
Jag tar bussen halv 9 från hotellet och jag landar ca 21:40 svensk tid.
Klockan är 10:45, så det är verkligen hög tid att packa ihop det sista nu.
Det här blir nog det sista inlägget från Korea.
Over and out!
~Maddi
Namsan Mountain
Hon dök inte upp på msn på hela dagen, så när arbetsdagen var slut småsprang jag till hotellet för att koppla upp mig här tills hon kom till sitt rum.
Jag fick erbjudande att följa med några andra på konferensen på diverse shopping och turistande, men jag visste att om inte T fick fatt i mig skulle hon bli galen och leta ihjäl sig. Så jag satt framför datorn en halvtimme eller så.
Sen ringde hon och sa att vi hade lite bråttom, för vi skulle vara vid "samsung main building" om ca 4 minuter. Så snabbt som ögat kastade vi oss iväg med en polsk kollega. Vi mötte upp E, en jättegullig korean som jobbar i Holland.
Han tog oss med till Insadong området, ett shoppingområde, där vi faktiskt inte heller hittade ngt att handla, men ändå. Vi åt på en riktigt tokkoreansk restaurang. Vi åt alla möjliga skumma saker. Det mesta smakade jättegott. Dock hade jag lite svårt för den koreanska fyllda pannkakan där det ramlade ut en bläckfisk arm när jag plockade upp maten med pinnarna.
Lika så hade jag hemskt svårt för den torkade fisken... Men jag smakade iaf på allt.
Under kvällen fick jag höra den roligaste kommentaren jag hört på mycket länge. Vi satt och pratade om våra familjer och jag sa något i stil med "My husband..." Varpå E utbrister förvånat: "What? Do you have a husband? You look like a movie star or something...I didn't think you where married?!!!"
Jag och T skrattade gott åt detta, jag förmodligen mer än T.
Sen tog E med oss till ån Dongjuanjong (med stora reservationer för stavningen)som rinner genom Seoul i jättevacker miljö. Rätt häftigt faktiskt. För bara några år sedan var den gömd under asfalt och byggnader, men för typ 3 år sedan öppnade man upp och gjorde ett promenadstråk längs med den istället. Vattnet är tydligen så rent att man kan dricka det.
Sen ville E att vi skulle se mer av Seoul, så han tog oss med upp för linbanan till Seouls högsta berg, Namsan mountain. Inte så högt egentligen, men med fantastisk utsikt. Där uppe tog vi en öl (ja, jag drack ju cola då för dom hade visst inte kaffe) och njöt av utsikten innan vi tog trapporna ner från berget.
Det tog ganska exakt 15 minuter att gå ner, så kan ni kanske räkna ut ungefär hur högt det var.
Sen kände jag att det var läge att åka tillbaka till hotellet och förbereda hemresan i morgon.
Jag tar bussen halv 9 från hotellet och jag landar ca 21:40 svensk tid.
Klockan är 10:45, så det är verkligen hög tid att packa ihop det sista nu.
Det här blir nog det sista inlägget från Korea.
Over and out!
~Maddi
Namsan Mountain
Matte i Korea - Del 4
Kaffet, jag måste berätta om kaffet!!
Första dagen drack jag och T vårat kaffe på Starbucks - helt ok.
På frukosten morgonen efter försökte jag mig på att dricka kaffet på hotellfrukosten. Det smakade knappt kaffe. Jaja tänkte jag, det hade väl blivit knas när dom bryggde...
På lunchen, gick jag till kaffemackapären och började hälla upp kaffe i min kopp. Jag slutade efter en liten skvätt, jag måste ha tagit fel kanna, det såg ju ut som the. Jag luktade lite försiktigt på det och insåg att det nog faktiskt skulle vara kaffe...
När man ser rakt ner i botten på en full kopp kaffe, tror ni det är starkt då?
Nå ja, på workshoppen hade dom småförpackningar instant coffe, så jag tänkte att nu börjar det likna ngt.
Jag hällde ut en förpackning pulver i min kopp och konstaterade att det ramlade ut ca 10 nescafe korn och resten mjölkpulver och socker... Jag som knappt har socker i mitt kaffe. Jag frågade om dom inte hade varianter med starkare kaffe, så det fixade dom till nästa dag - Lika svagt, eller, lite starkare kanske. Också med socker - suck!
Nu tar jag en sväng förbi Starbucks så snart jag har en chans. Är jag extremt kaffenödig på kontoret kör jag en instant coffe mild - den med mjölk. Sen bättrar jag på den med en instant coffe stark. Visst är det på tok för sött, men det smakar iaf som om det är kaffe.
Koreanerna stirrar på mig som om jag inte är klok!
Hann inte förbi starbucks på kafferasten, så nu sitter jag här med min dubbla instant coffe.
Skål!
Starbucks
Ps På Starbucks kostar en Caffe Latte Grande typ 24 kronor Ds
Första dagen drack jag och T vårat kaffe på Starbucks - helt ok.
På frukosten morgonen efter försökte jag mig på att dricka kaffet på hotellfrukosten. Det smakade knappt kaffe. Jaja tänkte jag, det hade väl blivit knas när dom bryggde...
På lunchen, gick jag till kaffemackapären och började hälla upp kaffe i min kopp. Jag slutade efter en liten skvätt, jag måste ha tagit fel kanna, det såg ju ut som the. Jag luktade lite försiktigt på det och insåg att det nog faktiskt skulle vara kaffe...
När man ser rakt ner i botten på en full kopp kaffe, tror ni det är starkt då?
Nå ja, på workshoppen hade dom småförpackningar instant coffe, så jag tänkte att nu börjar det likna ngt.
Jag hällde ut en förpackning pulver i min kopp och konstaterade att det ramlade ut ca 10 nescafe korn och resten mjölkpulver och socker... Jag som knappt har socker i mitt kaffe. Jag frågade om dom inte hade varianter med starkare kaffe, så det fixade dom till nästa dag - Lika svagt, eller, lite starkare kanske. Också med socker - suck!
Nu tar jag en sväng förbi Starbucks så snart jag har en chans. Är jag extremt kaffenödig på kontoret kör jag en instant coffe mild - den med mjölk. Sen bättrar jag på den med en instant coffe stark. Visst är det på tok för sött, men det smakar iaf som om det är kaffe.
Koreanerna stirrar på mig som om jag inte är klok!
Hann inte förbi starbucks på kafferasten, så nu sitter jag här med min dubbla instant coffe.
Skål!
Starbucks
Ps På Starbucks kostar en Caffe Latte Grande typ 24 kronor Ds
Matte i Korea - Del 3
Jag ska passa på att säga att världens bästa T löser ut mig från hotellet, så jag behöver inte fundera på det. Receptionen såg överlycklig ut när hon kom och "la" sitt kort på mitt rum.
Workshopen var väl kanske inte riktigt vad jag väntat mig första dagen. Vi fick sitta framför varsin skärm, där man inte kunde göra så mycket, med en hörsnäcka i örat där man fick översättningen av vad som sas där framme.
Översättaren, som förvisso gör ett rätt bra jobb, ligger alltid efter när det är diskussioner, och det är svårt att hålla koll på vem hon översätter och vad som egentligen var frågan.
Men igår var det bättre. Igår var det mera "det här behöver vi" info från de olika länderna. Bland annat från vårat.
"våran" korean S har inte direkt tid för oss, så vi får klara oss själva. Igår tog vi tunnelbanan till COEX mall och gick där och tittade. Ett enormt köpcentra, men inte heller den här gången hittade vi något speciellt att handla.
Vi har i möjligaste mån försökt att undvika den koreanska maten. Vi har varit på buffe restauranger och ätit lunch och igår kväll hittade vi någon italienskliknande snabbmats restaurang. Jag åt en halvdan pasta bolognese för typ 32 kronor.
Nu har dom skickat iväg T till en annan workshop, och jag hörde precis att det inte finns någon översättare där. Vad i hela friden ska hon in där och göra då? Hon kommer ju inte förstå ett ord?!!
Själv sitter jag kvar i den här, och funderar på var våran koreanska kollega har tagit vägen... Han var inte vid frukosten, och han är inte på kontoret.
Jaja, jag och T klarar oss - det har vi ju gjort hitintills under veckan.
Idag ska vi iväg till en marknad, och sen äta riktigt riktig koreansk mat. Ska bli rätt kul!
I morgon åker jag hem! Hem till älskade familjen!
Till underbara Rasmus, till fantastiska Micke och vackra Freyja.
Massa kramar!
~Madde
(extra kramar till mamman som jag råkade ringa upp av misstag närmare 1 inatt svensk tid, förlåt! *kram*)
Workshopen var väl kanske inte riktigt vad jag väntat mig första dagen. Vi fick sitta framför varsin skärm, där man inte kunde göra så mycket, med en hörsnäcka i örat där man fick översättningen av vad som sas där framme.
Översättaren, som förvisso gör ett rätt bra jobb, ligger alltid efter när det är diskussioner, och det är svårt att hålla koll på vem hon översätter och vad som egentligen var frågan.
Men igår var det bättre. Igår var det mera "det här behöver vi" info från de olika länderna. Bland annat från vårat.
"våran" korean S har inte direkt tid för oss, så vi får klara oss själva. Igår tog vi tunnelbanan till COEX mall och gick där och tittade. Ett enormt köpcentra, men inte heller den här gången hittade vi något speciellt att handla.
Vi har i möjligaste mån försökt att undvika den koreanska maten. Vi har varit på buffe restauranger och ätit lunch och igår kväll hittade vi någon italienskliknande snabbmats restaurang. Jag åt en halvdan pasta bolognese för typ 32 kronor.
Nu har dom skickat iväg T till en annan workshop, och jag hörde precis att det inte finns någon översättare där. Vad i hela friden ska hon in där och göra då? Hon kommer ju inte förstå ett ord?!!
Själv sitter jag kvar i den här, och funderar på var våran koreanska kollega har tagit vägen... Han var inte vid frukosten, och han är inte på kontoret.
Jaja, jag och T klarar oss - det har vi ju gjort hitintills under veckan.
Idag ska vi iväg till en marknad, och sen äta riktigt riktig koreansk mat. Ska bli rätt kul!
I morgon åker jag hem! Hem till älskade familjen!
Till underbara Rasmus, till fantastiska Micke och vackra Freyja.
Massa kramar!
~Madde
(extra kramar till mamman som jag råkade ringa upp av misstag närmare 1 inatt svensk tid, förlåt! *kram*)
Matte i Korea - Del 2
Så, en skvätt till hinner jag med att skriva idag, kanske två.
När vi (jag och svenska kollegan, vi kallar henne T) äntligen fick tag i den koreanska Kollegan, vi kallar honom S, så bestämde vi att han skulle möta oss 08:10 i receptionen nästa morgon. Så jag och T fick försöka roa oss bäst vi kunde.
Det kändes lite som att bli droppad mitt i en främmande stad, utan en susning åt vilken rikting man ska gå. Vi snurrade några varv runt hotellet och kollade in närområdet. Vi hittade både Starbucks (som skulle komma att bli en av våra bästa vänner) och Joes Sandwich. Vi passade på att äta lite mat och ta en übergod jordgubbsmilkshake innan vi gick upp på rummet en stund.
När vi stod och tittade ut genom fönstret såg vi ett rätt stort "mart" så vi bestämde oss för att leta oss dit. Det gick ganska bra. Vi hittade ett stort varuhus á la NK och martet vi sett var typ som coop skulle jag tro.
Märkeskläder verkar vara rätt billigt, men varken jag eller T köpte någonting.
Vi gjorde vårat bästa för att hålla oss vakna så länge som möjligt, så vi strosade runt på gatorna, drack lite kaffe och en och annan smoothie. Men frammåt kvällen gick vi upp på våra rum igen och surfade för att hålla oss vakna.
Jag tror T gav upp vid 19 tiden men själv lyckades jag hålla mig vaken ända till 21 innan jag somnade som en klubbad säl!
Det var en rätt ok dag trots allt.
Kram från nästintill andra sidan jordklotet
~Madde
När vi (jag och svenska kollegan, vi kallar henne T) äntligen fick tag i den koreanska Kollegan, vi kallar honom S, så bestämde vi att han skulle möta oss 08:10 i receptionen nästa morgon. Så jag och T fick försöka roa oss bäst vi kunde.
Det kändes lite som att bli droppad mitt i en främmande stad, utan en susning åt vilken rikting man ska gå. Vi snurrade några varv runt hotellet och kollade in närområdet. Vi hittade både Starbucks (som skulle komma att bli en av våra bästa vänner) och Joes Sandwich. Vi passade på att äta lite mat och ta en übergod jordgubbsmilkshake innan vi gick upp på rummet en stund.
När vi stod och tittade ut genom fönstret såg vi ett rätt stort "mart" så vi bestämde oss för att leta oss dit. Det gick ganska bra. Vi hittade ett stort varuhus á la NK och martet vi sett var typ som coop skulle jag tro.
Märkeskläder verkar vara rätt billigt, men varken jag eller T köpte någonting.
Vi gjorde vårat bästa för att hålla oss vakna så länge som möjligt, så vi strosade runt på gatorna, drack lite kaffe och en och annan smoothie. Men frammåt kvällen gick vi upp på våra rum igen och surfade för att hålla oss vakna.
Jag tror T gav upp vid 19 tiden men själv lyckades jag hålla mig vaken ända till 21 innan jag somnade som en klubbad säl!
Det var en rätt ok dag trots allt.
Kram från nästintill andra sidan jordklotet
~Madde
17 juni, 2008
Matte i Korea - Del 1
Hej!
Jag har fått låna Freyjas blogg för mina egna noteringar. Jag tänkte jag skulle berätta lite om resan ner hit. Klockan är nu 03:16, svensk tid. Här är klockan typ 10:16. Dvs, vi ligger typ 8 timmar före här nere.
Jag är skitgrinig arg och allmänt skitirriterad, men det var jag inte när resan startade. Så jag börjar med att berätta från början...
I morse (jaja, igår, men det känns som i morse, för jag har inte sovit än) ringde klockan halv 6, jag pratade i telefon en stund med en vän jag hellre åkt och kramat på, jättemycket. Men jag ska inte fördjupa mig i det, hon vet att jag tänker på henne...
Klockan 06:00 skulle taxin komma, ett par minuter innan började jag plocka ut väskorna på verandan. Såklart så vaknade Korven. Det var bara att passa på och sno lite gos innan jag skulle åka, fixa välling och stoppa tillbaka honom i sängen. En snabb puss på Micke och sen iväg!
Jag var så förväntansfull! Det skulle bli så spännande att äntligen - efter 5 år på företaget - äntligen få åka till Korea! Visst, en lång flygning, men det skulle nog gå bra.
Planet lyfte i tid, inga probs hemma på trygga arlanda. Mellanlandning i München, ja, det skulle nog gå bra det med. Precis lagom med tid för att hinna in o ta en snabb cigg i en av rökrutorna. Sen på nästa plan.
Efter ca 15 minuter säger kaptenen ngt i stil med att "de som sitter på planets högra sida kan se att vi haft en liten olycka med ena motorn. Vi måste dessvärre kliva av det här och vänta in ett nytt plan som ska städas och tankas o s v."
Något hade alltså kört in i våran ena motor på höger sida. Det var väl sådär.
Men ok, jag var vid gott mod! Jag fick ju en chans att kolla runt på taxfreen i München och dessutom hinna dricka ytterligare en kopp riktigt kaffe! För att inte tala om hur många cigg jag skulle hinna röka. Ca 2 timmar räknade dom med att vi skulle få vänta.
När jag köpt en kaffe och sparkade igång burken kom jag att tänka på en sak. Hur har dom tänkt att jag ska betala här nere??? Jag äger inte några kreditkort, och jag är INTE så rik att jag har råd att betala hotellet cash. En hemsk föraning ruvade i bakhuvudet, så jag mailade snabbt som ögat min kollega som redan var där nere och bad honom luska ut detta åt mig och lösa det tills jag kom ner.
Sen hann jag inte chatta mer än 2 minuter med WG på msn innan det var dags o boarda igen.
Jag satt brevid en söt (nej, inte utseendemässigt) ryss, skule gissa att han var runt 20 och han såg MYCKET bortkommen ut. Inte ett ord engelska kunde han heller. Så när maten kom så beställde jag Bibimbap, typ ris, grönsaker och biff i nån koreansk blandning. Gott är det iaf. Ryssen pekade på min mat och nickade för att göra sig förstådd hos stewarten.
Således pratade vi inte så mycket, men han såg så hemskt tacksam ut varje gång jag pekade ut ngt för honom, som t ex hur man fäller sätet på stolen... ... ...
Jag hade planerat att sova, jag hade verkligen det. Men jag kollade på film nästan hela resan. Eller, först läste jag ut en pocket, sen började jag med "Perfekt uppförande" en mycket upplysande och bra bok för övrigt. Men sen började filmerna.
Micke, jag måste säga, jag har sett 3 (!!!!!) ja TRE romantiska komedier / drama filmer i natt! Det du! Bara att för mig se tre filmer på raken är ju ett rekord, och dessutom drama, komedi och romantik. Ja, var är världen på väg.
Väl framme på Inch on - flygplatsen i Korea, hämtade jag ut bagaget och allt gick som smort. Sen var det bara o leta rätt på den där jävla flygbussen! Jag hade - förmodligen naivt, jag vet - fått för mig att det inte skulle ta så lång tid till hotellet när jag väl kom på bussen. Jag missade såklart en buss med ca 2 minuter, och fick vänta 28 minuter på nästa. Sen var det närmare 1½ timmes skumpig och gungig bussresa genom en mycket märklig stad. Ja, märkligt landskap till och med!
Jag fashinerades av de märkliga träden, floden som måste ha haft lågvatten eller nått, och de fantastiska vita staketen längs motorvägen, överväxta av cerisrosa blommor.
Luften är fuktig och tung och andas, förmodligen inte speciellt hälsosam, eftersom mopedister och dylikt har munskydd när dom kör runt.
Staden verkar smutsig, vilket är märkligt med taneke på att under de 28 miutrarna jag stod och väntade på bussen stod 1 gubbe och sorterade soppåsen brevid busshållplatsen. Jag lovar att vi ligger lååååångt efter på källsorteringen om man jämför med honom! Det är varierande kvalitet på husen, allt från tråkiga gråbruna klossar till läckra skyskrapor. Ett "nästintill" skjul med loppisprylar ligger brevid en flashig affär som säljer elektronik.
Nå väl, när jag väl kom fram till hotellet, insåg jag att min kollega inte gjort så där jättemycket mer än att tala om att jag skulle komma tidigt. Receptionisterna kunde inte förstå hur jag inte kunde ha ett kreditkort - det har väl alla?! Då så, då kunde jag väl betala kontant? Det kostar 100 000 Koreanska won / natt vilket är ca 900 kronor. Så jag sa vänligt men bestämt att nej, det kan jag inte göra. Jag frågade om dom hade trådlös internetuppkoppling i receptionen så jag kunde kolla mina mail för o se om kollegan svarat, men det fanns bara på rummet. Det var en hel del dividerande, och jag fick tillslut lämna in mitt pass som "pant" för jag har inte med mig mer än typ motsvarande 500 kronor ner. och av dem har jag redan gjort av med typ 100 på bussresan till hotellet.
Nu sitter jag här, sur som fan och arg. 1 över att jag inte tänkte på det här själv, vilket iofs inte hade hjälpt, för med den korta framförhållningen hade jag inte en chans o skaffa mig ett kreditkort (inte nått jag ville ha iaf) och 2, för att kollegan som bokade hotellet inte ens tänkte på att nämna för mig att jag förväntades lägga ut allt själv.
Jag har som tur var ett "rökrum" så mitt humör börjar lägga sig lite nu, när jag hunnit med ett par cigg och dessutom fått skriva av mig lite.
Jag hoppas att ni har det bättre där hemma!!!
Kram till er allihopa!
~Madde
Ramada Hotel & Suites
Jag har fått låna Freyjas blogg för mina egna noteringar. Jag tänkte jag skulle berätta lite om resan ner hit. Klockan är nu 03:16, svensk tid. Här är klockan typ 10:16. Dvs, vi ligger typ 8 timmar före här nere.
Jag är skitgrinig arg och allmänt skitirriterad, men det var jag inte när resan startade. Så jag börjar med att berätta från början...
I morse (jaja, igår, men det känns som i morse, för jag har inte sovit än) ringde klockan halv 6, jag pratade i telefon en stund med en vän jag hellre åkt och kramat på, jättemycket. Men jag ska inte fördjupa mig i det, hon vet att jag tänker på henne...
Klockan 06:00 skulle taxin komma, ett par minuter innan började jag plocka ut väskorna på verandan. Såklart så vaknade Korven. Det var bara att passa på och sno lite gos innan jag skulle åka, fixa välling och stoppa tillbaka honom i sängen. En snabb puss på Micke och sen iväg!
Jag var så förväntansfull! Det skulle bli så spännande att äntligen - efter 5 år på företaget - äntligen få åka till Korea! Visst, en lång flygning, men det skulle nog gå bra.
Planet lyfte i tid, inga probs hemma på trygga arlanda. Mellanlandning i München, ja, det skulle nog gå bra det med. Precis lagom med tid för att hinna in o ta en snabb cigg i en av rökrutorna. Sen på nästa plan.
Efter ca 15 minuter säger kaptenen ngt i stil med att "de som sitter på planets högra sida kan se att vi haft en liten olycka med ena motorn. Vi måste dessvärre kliva av det här och vänta in ett nytt plan som ska städas och tankas o s v."
Något hade alltså kört in i våran ena motor på höger sida. Det var väl sådär.
Men ok, jag var vid gott mod! Jag fick ju en chans att kolla runt på taxfreen i München och dessutom hinna dricka ytterligare en kopp riktigt kaffe! För att inte tala om hur många cigg jag skulle hinna röka. Ca 2 timmar räknade dom med att vi skulle få vänta.
När jag köpt en kaffe och sparkade igång burken kom jag att tänka på en sak. Hur har dom tänkt att jag ska betala här nere??? Jag äger inte några kreditkort, och jag är INTE så rik att jag har råd att betala hotellet cash. En hemsk föraning ruvade i bakhuvudet, så jag mailade snabbt som ögat min kollega som redan var där nere och bad honom luska ut detta åt mig och lösa det tills jag kom ner.
Sen hann jag inte chatta mer än 2 minuter med WG på msn innan det var dags o boarda igen.
Jag satt brevid en söt (nej, inte utseendemässigt) ryss, skule gissa att han var runt 20 och han såg MYCKET bortkommen ut. Inte ett ord engelska kunde han heller. Så när maten kom så beställde jag Bibimbap, typ ris, grönsaker och biff i nån koreansk blandning. Gott är det iaf. Ryssen pekade på min mat och nickade för att göra sig förstådd hos stewarten.
Således pratade vi inte så mycket, men han såg så hemskt tacksam ut varje gång jag pekade ut ngt för honom, som t ex hur man fäller sätet på stolen... ... ...
Jag hade planerat att sova, jag hade verkligen det. Men jag kollade på film nästan hela resan. Eller, först läste jag ut en pocket, sen började jag med "Perfekt uppförande" en mycket upplysande och bra bok för övrigt. Men sen började filmerna.
Micke, jag måste säga, jag har sett 3 (!!!!!) ja TRE romantiska komedier / drama filmer i natt! Det du! Bara att för mig se tre filmer på raken är ju ett rekord, och dessutom drama, komedi och romantik. Ja, var är världen på väg.
Väl framme på Inch on - flygplatsen i Korea, hämtade jag ut bagaget och allt gick som smort. Sen var det bara o leta rätt på den där jävla flygbussen! Jag hade - förmodligen naivt, jag vet - fått för mig att det inte skulle ta så lång tid till hotellet när jag väl kom på bussen. Jag missade såklart en buss med ca 2 minuter, och fick vänta 28 minuter på nästa. Sen var det närmare 1½ timmes skumpig och gungig bussresa genom en mycket märklig stad. Ja, märkligt landskap till och med!
Jag fashinerades av de märkliga träden, floden som måste ha haft lågvatten eller nått, och de fantastiska vita staketen längs motorvägen, överväxta av cerisrosa blommor.
Luften är fuktig och tung och andas, förmodligen inte speciellt hälsosam, eftersom mopedister och dylikt har munskydd när dom kör runt.
Staden verkar smutsig, vilket är märkligt med taneke på att under de 28 miutrarna jag stod och väntade på bussen stod 1 gubbe och sorterade soppåsen brevid busshållplatsen. Jag lovar att vi ligger lååååångt efter på källsorteringen om man jämför med honom! Det är varierande kvalitet på husen, allt från tråkiga gråbruna klossar till läckra skyskrapor. Ett "nästintill" skjul med loppisprylar ligger brevid en flashig affär som säljer elektronik.
Nå väl, när jag väl kom fram till hotellet, insåg jag att min kollega inte gjort så där jättemycket mer än att tala om att jag skulle komma tidigt. Receptionisterna kunde inte förstå hur jag inte kunde ha ett kreditkort - det har väl alla?! Då så, då kunde jag väl betala kontant? Det kostar 100 000 Koreanska won / natt vilket är ca 900 kronor. Så jag sa vänligt men bestämt att nej, det kan jag inte göra. Jag frågade om dom hade trådlös internetuppkoppling i receptionen så jag kunde kolla mina mail för o se om kollegan svarat, men det fanns bara på rummet. Det var en hel del dividerande, och jag fick tillslut lämna in mitt pass som "pant" för jag har inte med mig mer än typ motsvarande 500 kronor ner. och av dem har jag redan gjort av med typ 100 på bussresan till hotellet.
Nu sitter jag här, sur som fan och arg. 1 över att jag inte tänkte på det här själv, vilket iofs inte hade hjälpt, för med den korta framförhållningen hade jag inte en chans o skaffa mig ett kreditkort (inte nått jag ville ha iaf) och 2, för att kollegan som bokade hotellet inte ens tänkte på att nämna för mig att jag förväntades lägga ut allt själv.
Jag har som tur var ett "rökrum" så mitt humör börjar lägga sig lite nu, när jag hunnit med ett par cigg och dessutom fått skriva av mig lite.
Jag hoppas att ni har det bättre där hemma!!!
Kram till er allihopa!
~Madde
Ramada Hotel & Suites
10 juni, 2008
Antiklimax
Lite antiklimax, men jag vill ändå gratta Stjarna och Ári för deras jättebraiga prestationer i lördags!!
03 juni, 2008
Exteriör...
Matte la ut en bild på mig på "Buke" idag för att se vad andra säger om min exteriör. Vad det nu ska vara bra för, jag är ju finast i världen! Det säger hon ju varje dag!
Jag fick i alla fall följande kommentar:
Kortare och mera stupande bogar än man kan tro med tanke på halsansättningen som är bra. Litet lång i ryggen vilket stör proportionerna. Utmärkta benvinklar
och
Jag kan inget säga om vare sig passen eller tölten från den bilden. Men jag tror att galoppen kan bli flack och fyrtaktig. Jag skulle jobba mycket med samling och att stärka över och underlinje för att skona den långa ryggen. Samt att låta bak-kärran som ser stark ut ta det mesta utav jobbet.
Samling samling samling - Det är ju SÅ jobbigt! Usch, nu kommer matte bråka med mig i morgon igen
Vilken bild? Den här:
I helgen är det tävling igen! Det ska bli jätteroligt!
Jag fick i alla fall följande kommentar:
Kortare och mera stupande bogar än man kan tro med tanke på halsansättningen som är bra. Litet lång i ryggen vilket stör proportionerna. Utmärkta benvinklar
och
Jag kan inget säga om vare sig passen eller tölten från den bilden. Men jag tror att galoppen kan bli flack och fyrtaktig. Jag skulle jobba mycket med samling och att stärka över och underlinje för att skona den långa ryggen. Samt att låta bak-kärran som ser stark ut ta det mesta utav jobbet.
Samling samling samling - Det är ju SÅ jobbigt! Usch, nu kommer matte bråka med mig i morgon igen
Vilken bild? Den här:
I helgen är det tävling igen! Det ska bli jätteroligt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)