Matte i Korea - Del 1

Hej!
Jag har fått låna Freyjas blogg för mina egna noteringar. Jag tänkte jag skulle berätta lite om resan ner hit. Klockan är nu 03:16, svensk tid. Här är klockan typ 10:16. Dvs, vi ligger typ 8 timmar före här nere.

Jag är skitgrinig arg och allmänt skitirriterad, men det var jag inte när resan startade. Så jag börjar med att berätta från början...

I morse (jaja, igår, men det känns som i morse, för jag har inte sovit än) ringde klockan halv 6, jag pratade i telefon en stund med en vän jag hellre åkt och kramat på, jättemycket. Men jag ska inte fördjupa mig i det, hon vet att jag tänker på henne...

Klockan 06:00 skulle taxin komma, ett par minuter innan började jag plocka ut väskorna på verandan. Såklart så vaknade Korven. Det var bara att passa på och sno lite gos innan jag skulle åka, fixa välling och stoppa tillbaka honom i sängen. En snabb puss på Micke och sen iväg!

Jag var så förväntansfull! Det skulle bli så spännande att äntligen - efter 5 år på företaget - äntligen få åka till Korea! Visst, en lång flygning, men det skulle nog gå bra.

Planet lyfte i tid, inga probs hemma på trygga arlanda. Mellanlandning i München, ja, det skulle nog gå bra det med. Precis lagom med tid för att hinna in o ta en snabb cigg i en av rökrutorna. Sen på nästa plan.

Efter ca 15 minuter säger kaptenen ngt i stil med att "de som sitter på planets högra sida kan se att vi haft en liten olycka med ena motorn. Vi måste dessvärre kliva av det här och vänta in ett nytt plan som ska städas och tankas o s v."
Något hade alltså kört in i våran ena motor på höger sida. Det var väl sådär.
Men ok, jag var vid gott mod! Jag fick ju en chans att kolla runt på taxfreen i München och dessutom hinna dricka ytterligare en kopp riktigt kaffe! För att inte tala om hur många cigg jag skulle hinna röka. Ca 2 timmar räknade dom med att vi skulle få vänta.

När jag köpt en kaffe och sparkade igång burken kom jag att tänka på en sak. Hur har dom tänkt att jag ska betala här nere??? Jag äger inte några kreditkort, och jag är INTE så rik att jag har råd att betala hotellet cash. En hemsk föraning ruvade i bakhuvudet, så jag mailade snabbt som ögat min kollega som redan var där nere och bad honom luska ut detta åt mig och lösa det tills jag kom ner.

Sen hann jag inte chatta mer än 2 minuter med WG på msn innan det var dags o boarda igen.

Jag satt brevid en söt (nej, inte utseendemässigt) ryss, skule gissa att han var runt 20 och han såg MYCKET bortkommen ut. Inte ett ord engelska kunde han heller. Så när maten kom så beställde jag Bibimbap, typ ris, grönsaker och biff i nån koreansk blandning. Gott är det iaf. Ryssen pekade på min mat och nickade för att göra sig förstådd hos stewarten.

Således pratade vi inte så mycket, men han såg så hemskt tacksam ut varje gång jag pekade ut ngt för honom, som t ex hur man fäller sätet på stolen... ... ...

Jag hade planerat att sova, jag hade verkligen det. Men jag kollade på film nästan hela resan. Eller, först läste jag ut en pocket, sen började jag med "Perfekt uppförande" en mycket upplysande och bra bok för övrigt. Men sen började filmerna.

Micke, jag måste säga, jag har sett 3 (!!!!!) ja TRE romantiska komedier / drama filmer i natt! Det du! Bara att för mig se tre filmer på raken är ju ett rekord, och dessutom drama, komedi och romantik. Ja, var är världen på väg.

Väl framme på Inch on - flygplatsen i Korea, hämtade jag ut bagaget och allt gick som smort. Sen var det bara o leta rätt på den där jävla flygbussen! Jag hade - förmodligen naivt, jag vet - fått för mig att det inte skulle ta så lång tid till hotellet när jag väl kom på bussen. Jag missade såklart en buss med ca 2 minuter, och fick vänta 28 minuter på nästa. Sen var det närmare 1½ timmes skumpig och gungig bussresa genom en mycket märklig stad. Ja, märkligt landskap till och med!

Jag fashinerades av de märkliga träden, floden som måste ha haft lågvatten eller nått, och de fantastiska vita staketen längs motorvägen, överväxta av cerisrosa blommor.
Luften är fuktig och tung och andas, förmodligen inte speciellt hälsosam, eftersom mopedister och dylikt har munskydd när dom kör runt.

Staden verkar smutsig, vilket är märkligt med taneke på att under de 28 miutrarna jag stod och väntade på bussen stod 1 gubbe och sorterade soppåsen brevid busshållplatsen. Jag lovar att vi ligger lååååångt efter på källsorteringen om man jämför med honom! Det är varierande kvalitet på husen, allt från tråkiga gråbruna klossar till läckra skyskrapor. Ett "nästintill" skjul med loppisprylar ligger brevid en flashig affär som säljer elektronik.

Nå väl, när jag väl kom fram till hotellet, insåg jag att min kollega inte gjort så där jättemycket mer än att tala om att jag skulle komma tidigt. Receptionisterna kunde inte förstå hur jag inte kunde ha ett kreditkort - det har väl alla?! Då så, då kunde jag väl betala kontant? Det kostar 100 000 Koreanska won / natt vilket är ca 900 kronor. Så jag sa vänligt men bestämt att nej, det kan jag inte göra. Jag frågade om dom hade trådlös internetuppkoppling i receptionen så jag kunde kolla mina mail för o se om kollegan svarat, men det fanns bara på rummet. Det var en hel del dividerande, och jag fick tillslut lämna in mitt pass som "pant" för jag har inte med mig mer än typ motsvarande 500 kronor ner. och av dem har jag redan gjort av med typ 100 på bussresan till hotellet.

Nu sitter jag här, sur som fan och arg. 1 över att jag inte tänkte på det här själv, vilket iofs inte hade hjälpt, för med den korta framförhållningen hade jag inte en chans o skaffa mig ett kreditkort (inte nått jag ville ha iaf) och 2, för att kollegan som bokade hotellet inte ens tänkte på att nämna för mig att jag förväntades lägga ut allt själv.

Jag har som tur var ett "rökrum" så mitt humör börjar lägga sig lite nu, när jag hunnit med ett par cigg och dessutom fått skriva av mig lite.

Jag hoppas att ni har det bättre där hemma!!!

Kram till er allihopa!
~Madde
Ramada Hotel & Suites