Lite uppdateringar...

I fredags eftermiddag fick jag ett samtal från stallet. Freyja såg inte helt ren ut i höger fram... Jag blev såklart lite orolig, men eftersom jag skulle ut om några timmar tyckte jag gott det kunde vänta lite.

Ammi skulle komma upp före mig, så jag bad henne ta in Freyja och kolla om det satt något skit i hoven eller om hon kunde känna svullnad eller liknande.
När Ammi ringde hade jag precis satt mig i bilen och var påväg till stallet. Ammi lät lite darrig på rösten och sa att hon inte ens kunde få Freyja o gå ut ur hagen.
Det finns ett ställe i hagen där Freyja vägrar gå, så jag blundade o hoppades att det var där hon hade stått.

När jag kom ut till henne insåg jag att så inte var fallet. Hon fick inte med sig höger framben när hon försökte gå, så hon således vägrade att röra sig ur fläcken.

Mite kom upp med en hovkrats så jag kratsade ur hoven och kollade. Hittade ingenting. Inte heller varken värme eller någon svullnad. Mycket märkligt.

Jag lockade och pockade och försökte med alla metoder att få henne o röra sig. Men så fort det var dags att röra höger fram tvärvägrade hon.
Det slutade med att Mite flyttade höger framben åt henne, för att sedan få henne att gå själv med resten av benen.

Annica kom ut med stora matskålen och efter en sådär 10-15 meters manuellt flyttande började Freyja försöka röra benet själv. Efter en liten stund gick det bättre o bättre, men hon fick inte med sig hoven ordentligt, det var som om hon inte hade någon styrsel över det.

Sakta och försiktigt tog vi oss in till stallet för mer kläm och känn i ljuset. Vi såg ingenting mer än ett litet skrubbsår på insidan av benet.

Ringde genast finstas jourvet Hans för att få tips och råd.
Jag tror jag sa något i stil med "Hej, jag behöver din hjälp, antingen säger du att jag ska åka in till klinik, eller så kommer du hit, eller så säger du att det där är inget o oroa sig över... Hjälp!"
Eller nått liknande. Jag försökte förklara så gott jag kunde, vilket inte var helt lätt. Men eftersom hon börjat försöka gå själv och det faktiskt gick lite bättre när hon rörde på sig. Och det faktum att det inte fanns några synliga skador eller svullnader gjorde att han trodde att hon förmodligen blivit sparkad i bogregionen rätt illa, på någon nerv, så benet hade domnat bort.
Han trodde det skulle gå över av sig själv.

Vi ställde Freyja i sjukhagen, helt själv, där hon försiktigt, i sin egen takt kunde gå och beta. Det gjorde att hon kunde röra sig så mycket som hon själv vågade.
Efter en stund blev det mer och mer. Och innan jag hann åka från stallet hade jag tillochmed sett henne trava några försiktiga steg.

Jag skulle ringa Hans igen morgonen därpå om hon inte blivit bättre.

- Det blev alltså ingen Annas (Genas) Cup för Freyja i år :( -

När jag kom ut vid 07:20 i lördags galopperade hon runt runt runt i hagen, tillsynes utan större besvär. Mycket lättad tog jag upp henne på volten och longerade lite. Jag kunde se att hon inte var helt ren, men hade jag inte letat noga hade jag förmodligen inte sett något. Freyja blev jätteglad när hon fick komma ut till sina kompisar igen.

På eftermiddagen när jag kom till stallet igen kunde jag inte se någon markering alls. Så, fantastiska Hans hade med största sannorlikhet rätt
*phju*

Jag lovar att en och annan hemsk tanke for igenom mitt huvud när jag stod uppe i den becksvarta hagen och insåg att hon inte kunde röra benet. USCH!!
Det vill jag inte vara med om igen...

Nu är hon bättre, men eftersom matte är i utriket får hon vila till på lördag ialla fall.

Slutet gott allting gott :)