Idag är en ny dag...

Idag är en ny dag, nya tag och nytt härligt sommarregn! (??)

Igår kände jag mig som en nåldyna när jag var klar på sjukhuset. Mina vener som normalt är snällast i hela världen ville tydligen inte alls att jag skulle få kontrast. Dom vägrade att ge "respons" (dvs ge blod tillbaka när dom satte nålen) dom sprack och var allmänt besvärliga.

Ser ut som en knarkare idag, blå och nålstucken på hela armarna (nå ja, men en 4 stick på olika ställen och blå är jag absolut)

När jag kom hem från jobbet kastade jag i mig middagen och tog med mig maken och sonen till stallet. Det är inte så ofta dom är med och när dom är det är dom mest med farmor o farfar.
Red på volten, tränade traven, försökte mig på lite galopp på volt, det gick inte lika bra, töltade med omväxlande "energi" och körde lite "carro övningar" på volten.

Sen fick jag rida ett 4 gångsprogram medans Inga-Lill kikade. Det såg mycket bättre ut än sist. Bättre övergångar, bättre trav, mer energi i tölten. Fel galopp först, men det korrigerade jag ganska snabbt. Över lag ganska bra.

Sen ville sonen rida, så vi slängde upp honom framför mig. Då vägrade Freyja helt plötsligt att gå frammåt. Hon backade och backade och backade. Maken fick lyfta ner sonen igen och jag och Freyja hade en allvarlig diskussion om vem som egentligen bestämde åt vilket håll vi skulle gå. Det var tölt - halt - tölt - halt - tölt - halt osv. Med _ögonblickliga_ reaktioner. Jag tror att hon gick rätt snyggt i tölten :P Hon startade på microsekunder men stoppen var lite långsammare. Det var nog för att hon inte heller var helt överens om vem som egentligen bestämde.

När hon lyssnade bra lättade jag på pressen och T2ade lite istället. Inga-Lill frågade varför jag inte tävlade T2... Det kommer kanske sen, om vi inte får kläm på den där jäkla passen.

Nu är det dags o jobba.
Kramisar!