Det gör ont...

... när latmasken går ur kroppen säger de...
Och då tror jag den fan hoppar jämfota ut! Jag har så ont i mina muskler! Jag har ont ont ont! Det är SÅ synd om mig. Igår när jag hade ridit så ville jag inte ens gå o hänga in sadeln. Slut! Färdig! Finito! (O Annica hon bara skrattade)

Det är slut på slappridandet - i alla fall för stunden - och på med hårdhanskarna. Appro på det måste jag hitta nya hanskar idag, kan inte rida med dom här blåsorna annars...

Så, vad gjorde vi igår... Vi töltade, från grisepass till samlad tölt där hon tillslut blev lätt i handen och satt bra på rumpan. Flyttade bakdelen hit och dit, öppna, sluta, volter, öka och minska tempot...
Vi travade och försökte hitta ett tempo där hon orkar hålla traven länge och i hyfsad form.
Vi travade en dryg långsida ytterst samlat, långsamt och elastiskt. Förhoppnignsvis snyggt ;)
Galopperade, strul med vänsterfattningarna igen men höger gick bra. När jag fick en bra vänster hoppade jag av och skrittade av Freyja.

Idag är jag dödstrött eftersom en viss stökande son väckte mig en dryg timme innan jag hade lust o vakna...
Nu ska jag jobba lite.
Kramisar!