Jag tillhör ju dom där, som förtränger det som är jobbigt. Skuffar undan det och "glömmer bort" Idag blev jag påminnd om att det är 8 år sen pappa dog. 8 år, det är sjukt hur fort tiden går...
Jag tänker inte skriva om allt jag saknar med pappa, jag tänker inte heller tänka på allt jag saknar med pappa. Jag stoppar ner det i det där mörka hörnet i minnet och stänger dörren igen.
Men det gör mig ont!
Kompletterar inlägget med lite musik pappa hade velat att vi spelade på hans begravning...
Behöver jag säga att vi inte gjorde det??
*ler lite*
Kramen vännnen!
SvaraRaderaKram
SvaraRadera*kramaromlänge*
SvaraRaderaMassor av kramar
SvaraRaderaKram Madde, förstår den där saknaden min pappa har varit borta 10 år nu, känns som om det hände igår - men han finns alltid med mig, så är det säkert för dig också.. :)
SvaraRadera