Tack Dannie!

För påminnelsen!

Jag har köpt mig en ny laptop så jag har helt kommit av mig från bloggandet! Jag har haft fullt upp med o installera program, hämta musik från makens dator, hämta filer från den gamla skräphögen osv. Ja, och chatta med Annica förståss...

Men det är klart jag ska berätta om tokfrökenfreyja!

Hon är som flera av er vet, inte speciellt spattig, tittig eller lättskrämd. Utom när hon inte gått så hårt på ett par dagar. Så var alltså fallet när vi hade ponnyridning i söndags.
De första tre vändorna fram o tillbaka i varierande tempon gick jättebra. Visst frustade hon lite och ruskade på huvudet. Tråkiga matte, mot stallet upp för backen kan man ju galoppera i full kareta! Men hon höll sig i skinnet.

När jag var nere vid vägen o vände, för fjärde gången, hade jag Rasmus framför mig. Då kommer en rullskidsåkare (näe ingen snö här inte) på vägen. Freyja tittar på den, bryr sig inte nämnvärt, för än jag vänder henne mot stallet. DÅ! Då hoppar hon rätt upp i luften, gör sitt bästa för att ta tyglarna och skuttar iväg på tvären. Eftersom hon trots allt är väluppfostrad (??) så lyssnar hon hjälpligt på mina förhållningar och högljuda tillrättavisningar. Så hon roar sig med att galoppera i skrittakt, eller vad hon nu sysslade med.

Rasmus var inte speciellt imponerad. Han tyckte mest att mamma lät rolig och härmades glatt. "Luta Fjeja" "NEJ Fjeja" "Lägg aaaav!" osv.

Jag bad min bror ta Rasmus mer eller mindre i farten, och gick upp och hade lite lydnadsträning på volten ett par minuter.

Kort kort tölt - halt - kort kort tölt. Trav - halt - trav - halt. osv. När hon lyssnade bra igen gick vi ner o fortsatte ponnyridningen som om inget hänt. Men nu skrittade hon lungt o stilla och gjorde inga ansatser till att öka till galopp från tölten ens i uppförsbacken ;)

Näe, nu måste jag leka lite mer med datorn!!
Hoppas du får en mysig kväll!
Kram!

~Maddi