På gång...

Jo då, i den mån underlaget tillåter så rids det för glatta livet nu. Freyjs är pigg och frammåt men inte riktigt lika snabb som förut. Jag antar att det kommer när konditionen och styrkan är tillbaka. Vi har oxå en gammal olat tillbaka.
Igår när jag tyckte att hon skulle jobba lite så dök den upp, tungan i mungipan. Jag blir så jäkla irriterad! Det spelar ingen roll hur högt eller lågt bettet sitter, eller hur hårt eller vilken nosgrimma jag använder. Frågan är om det är dags att börja bettexprimentera igen...

Jag tror att jag ska ta o googla lite och se om någon har några bra tips. Det är otroligt irriterande. (och nej, det spelar inte så jättestor roll hur lätt jag är i handen heller, för det dyker upp även på långa tyglar) Vissa dagar har vi inte problemet alls, medans andra är hon helt hopplös.
Som i söndags när vi red ut, så blev hon sur för hon inte fick gasa järnet i tölten och vips kom tungan. Kan man sätta någon annan broms? Sitsen i all ära, men den funkar bara när vi är på samma våglängd. Inte när vi är oense om hastigheten.

 Annars är hon väldigt lättflyttad i sidled och för det mesta rätt böjbar. Det är roligt att rida helt enkelt. Snart kanske jag tar fram sadeln jag inte använt sen i höstas också. Hon har börjat gå ner i vikt nu så det borde kunna funka... :)

Min braiga medryttare har smörjt både sadel och träns så det ser ut som nytt. Värsta lyxen! :) Nu vill jag ha barmark ute i skogen så jag kan intervallträna på travslingan, går det att beställa? :)

 Edit: Freyja är kollad i munnen av både vet och legitimerad tandläkare om någon undrar, och faktum är att jag inte kan minnas att det var ett problem för än efter hon träffat tandis första gången...