Skrutt...

Ja, riktigt skruttigt rent av... Igår red jag med det nya terrorbettet... Man kan säga att det gick väl bättre än jag trodde att få in det i munnen, men där slutade nog "bättre än jag trodde" tänket.

Jag vet inte om det är så att jag är en optimist kanske, för jag hade nog inbillat mig att det faktiskt skulle gå bra att rida med det där eftersom hon inte skulle kunna lägga tungan över bettet. Och mycket riktigt, DET kunde hon inte göra. Där emot tog hon till den gamla fula ovanan att bita i bettet istället. Och det är ju inte heller ok enligt herr tandläkare.

Det känns som om jag hamnat i ett jävla moment 22, antingen biter hon i bettet eller också lägger hon tungan över det. Biter hon i det sliter hon ner tänderna vilket såklart är skitilla, om hon lägger tungan över går det inte att rida.

Jag känner att det här är nog dessvärre resultatet av att jag bytt bett rätt frekvent. Jag kan inte minnas att hon lagt tungan över bettet vid minsta förhållning tidigare (pre dentist). Att hon gjort det några få gånger kan jag minnas, men inte som hon är nu.

Kanske måste jag ta ut en tandläkare igen och kolla så det inte är nått nytt som är fel i munnen, för jag kan inte ens minnas att hon var så här stökig innan skadan... Eller - jag vet att hon inte var det. Hon gick så bra i höstas så vi fick våra bästa poäng någonsinn. Och det hade varit stört omöjligt om hon varit såhär stökig i munnen.

Igår i alla fall, så red jag med det där terrorbettet en stund och hon bet och bet och bet i det. Jag skrittuppvärmde i ca 10 minuter och sen försökte jag mig på lite trav och tölt. Men det var verkligen helt omöjligt att få ett bra stöd i handen. Jag böt till det bettlösa tränset (som jag förutsägbart stoppat in i jackan) och tänkte att det här kan jag ju prova då... Men ack det tyckte inte Freyja. Eller, det tyckte hon nog, för nu kunde hon ju göra som hon ville. Mina sitshjälper ignorerade hon helt och visst var hon styrbar, men det var inte så mycket mer än så.

Jag blev så arg och ledsen så jag gav upp - kände för o slänga ut hästen i hagen och inte hämta henne igen för än till hösten.

Jag har läst och jag har googlat och jag har frågat runt. Men inte en kotte verkar ha (eller ha haft) samma problem. Oftast har de busiga tottisarna ett av problemen, inte båda.

Hackamore är nått jag funderade på igår, men jag vet inte, det är skarpt, och jag gillar inte skarpa bett... Jag analyserade min hand säkert 1000 gånger under ridpasset och den är inte hård, det är inte där problemet ligger, eller, jag kan inte tro det i alla fall med tanke på hur mycket jag fokuserade på att vara extra mjuk och snabb i eftergifterna...

Jag funderade på o spara ihop pengar o lämna bort henne så någon annan får lösa problemet för jag orkar inte... Jag får stora deppen...

Shit vad långt det här blev, jag måste ju gå o äta lunch... och kanske jobba lite oxå...

Jaja, ikväll är det nya tag - helt utan krav. Jag slänger in tortyrbettet och ger fan i allt vad förhållningar heter. Vi kör fram fram fram! Kul kul kul! (hur kul man nu kan ha i geggamojjan...)

Mors så länge