The stövel ridning...

Hur gick det då? Jo, jag tror faktiskt det gick rätt så bra... Det där med ridstövlar är ju ett h_lvete...

Att få på sig stövlarna är ett helt projekt och nästintill ett heltidsarbete... Jag försökte få min bodybuildande make att hjälpa mig med dragkedjan, men han fick ge upp. Både han och jag var genomsvettiga innan jag ens fått på mig stövlarna. vilket förvisso gjorde att jag under en kort stund övervägde att skita i ridningen. Jag var ju helt slut!
Men så besinnade jag mig och tänkte att har jag fått på mig stövel#¤&/"! så ska jag banne mig rida också. Så för att inte känna mig ensam med ny gear på mig så slängde jag på Freyja senskydd både fram och bak. Hon blängde rätt misstänksamt på mig kan jag säga.

Väl uppe på ridbanan satte jag igång o leka dressyrponnyryttare. Det var volter hit och volter dit, Skänkelvikning hit skänkelvikning dit, tempoväxlingar i traven och lite galoppträning... Lite tempoväxlingar i tölten och sluta vifta med huvudet hästskrälle... Det gick ganska bra faktiskt... Men...

Försöker man ta lite hjälp från den gamla hederliga hälen vid drivning så skär dragkedjan in i hälsenan, så det är bara o glömma, satan vad ont det gör.

Sen, om man försöker sig på att knipa med knäna, eller dra upp desamma, då får man kramp i vaden - Satan, det gör oxå ont!

Det var bara att inse att det var smärtsamt att försöka använda de gamla hederliga gen(sen)vägarna i ridningen och försöka rida som folk.

Dagens läxa blev således - Det gör ont o göra fel o fuska...

:)