Vad hände egentligen?

I går morse ringde Mite på morgonen och sa att Freyja var halt – jättehalt. Så jag slängde på mig overallen, slängde in sonen på dagis och åkte direkt upp till stallet.

I stallet ser jag Mite som försöker övertyga Freyja att komma ut ur hagen. Det gick inte speciellt fort, Freyja hoppade på tre ben och var inte alls villig att röra sig där ute.

Ser att hon har ett litet men rätt kladdigt och geggigt sår på höger bakkota och är jättesvullen över kotan. Vi hämtar lite kraft för att muta Freyja att hoppa lite fortare, men det tar minst en halvtimme att få in henne i stallet.

Jag ringer vet, medans vi står där ute i hagen, och pratar med dom. Dom ber mig tempa henne eftersom såret sitter precis vid en led. Har hon feber är det inte alls bra. Så jag rusar in och hämtar en termometer och mycket riktigt. Freyja har 38,98 i feber. Hon brukar ligga på 37,8.

Ringer vet igen och dom säger att dom ska återkomma efter telefontiden men att vi nog kommer behöva åka in med henne till klinik.

Efter många om och men får vi in henne i stallet och vi börjar fundera på hur vi ska få henne till en klinik. Vi har inga vinterdäck på släpen. Vi får låna Marias släp och Annica åker från jobbet för att hämta det åt mig.



Såret och svullen kota



Jag börjar försöka göra rent och förstod på en gång att det varken var var eller sårvätska som sipprade ut ur såret... Utan att det var ledvätska. Jag blir tvungen att gå ut och hämta frisk luft för att inte bryta ihop helt. Mite gör rent så gott hon kan under tiden.

När veterinärerna äntligen återkommer efter telefontiden säger dom att dom kan absolut komma ut, men det tar ett par timmar innan dom kan vara hos oss. Och att Freyja troligtvis måste till klinik i vilket fall som helst för ”Ju fortare hon kommer under behandling ju bättre är hennes chanser att klara sig….” (??? – Jag trodde jag skulle dö!)

Vi undrar hur i hela friden vi ska få in henne i en transport på tre ben och hur hon ska kunna stå i transporten på tre ben. Vet ger oss nummer till djurambulansen så vi kan ringa dom ifall det inte går.

Vi ringer ambulansen på en gång istället. Annica kommer upp och är moraliskt stöd i stallet och jag pratar i telefon med halva världen och gråter ett par liter.  

Ambulansen kom efter ca en timme och vi lyckas få in Freyja i släpet ganska snabbt och där får hon stöd av en hängmatta. Den var rätt läskig i början men sen kände hon att hon kunde vila i den och då såg det ut som om hon tyckte det var rätt bekvämt att åka transport. Mite och Annica åkte efter oss till Ultuna.



I ambulansen



Det tog ca 45 minuter att åka in till Ultuna och jag satt och kikade på henne i Trailer cam’en hela tiden.

Väl på Ultuna tog det inte många minuter innan det kom en veterinär och en assistent och började kika på Freyja. Det var absolut ledvätska som rann ur såret men det verkade inte vara någon fraktur i alla fall.

Såret tvättades och sedan röntgades hon ur alla håll och vinklar.

Man hittade ingen fraktur – vilket såklart är jättebra.

Vi fick veta planerna för behandlingen och alla risker och allt som kan gå fel. Sen berättade dom också att det var besöksförbud på kliniken under tiden som hästen är där, vilket är skitjobbigt – men samtidigt bra för smittorisker.

På kliniken

(oj vad rörigt det är o skriva ner det här…. )

Vi åkte hem igen på eftermiddagen och jag packade bilen full med hösilage och åkte upp till kliniken igen. När jag kom dit höll dom precis på att ta av henne skorna inför operationen så jag hann ge henne några pussar innan dom gick iväg med henne.

---

Vid 21 tiden på kvällen ringer veterinären och berättar att operationen och uppvaknandet har gått bra. Att det absolut är en bakterieinfektion i leden men att den inte ser ut att ha ställt till allt för stor skada. Han ser också att hon har en liten broskskada precis vid såret men att den nog inte borde ställa till några problem i framtiden.

Nu ska hon få bredspectra antibiotika lokalt i leden i tre dagar och även intravenöst (i tre dagar??) samt smärtstillande och anti inflammatoriskt.

---

För en liten stund sen ringde vet igen och berättade att natten hade varit lugn. Febern har gått ner och hon är nästan ohalt i skritten. Freyja äter och dricker som hon ska och verkar ha accepterat att stå i box. Han låter positiv och säger att hon ser ut att svara bra på behandlingen. Han lovar att ringa igen i morgon.

Så… Nu är jag lättad, hoppfull och tårögd.

Ska fråga i morgon om jag behöver komma upp med mera hösilage för jag fick nog inte med mig mer än typ 15-20 kg… max… Himla otur ;)

Tack så otroligt mycket för alla peppande och stöttande ord igår, och Annica och Mite för att ni fanns vid min sida hela tiden!

Tack tack tack tack!!