Bättre sent än aldrig...

Jag måste – om inte annat för mitt eget minnes skull – blogga lite om tävlingen för 2 veckor sen.

Freyja som varit styv och bånglig i höger varv jag vet inte hur länge kändes plötsligt mycket lättare på framridningen. Det tog inte lång stund innan hon var nästan lika mjuk i höger som i vänster sida. På banan höll jag ytterspår så mycket jag bara kunde och koncentrerade mig på att verkligen rida på banan.

Tölten kändes som vanligt, jag siktade på ett högre tempo än vad jag normalt har för att få henne mer ”upp och fram” som en av mina gamla instruktörer sagt till mig. Takten kändes helt ok.

I traven lyckades jag rida henne hjälpligt i form och skritten kändes rätt bra. Galoppen kändes toppen, lite väl på, men bra.

Det gav strålande resultat och jag fick min högsta uttagningspoäng någonsin!! 5.43 och en fjärde plats i uttagningen!! Jag var så himla tokglad så jag höll på o ramla ur sadeln J

Hade tänkt köra en ganska kort framridning innan T8’an med mycket tempo för att verkligen få henne att höja sig i fram och få in bakdelen mer under sig. Vi hade värsta – och jag menar verkligen värsta – ökade tölten på grusvägen och hon kändes så himla himla fin så jag log med hela ansiktet. Så där, precis utanför collecting ring får Freyja syn på Annica och Isak. Det är INTE bra o tappa fokus i ökat tempo tölt. Det resulterade i att hon trasslade ihop frambenen, dök som en hök och jag flög ner i diket. Freyja använde ansiktet som broms och skrapade upp halva nosryggen och ena knät.

Jag var fort uppe på fötter och kollade igenom Freyjas sår. Inget såg djupt ut, bara skrap. Elli sprang med henne fram och tillbaka – ingen hälta. Bra bra! Snälla Lasse hämtade vatten och jag sköljde rent såren från grus och sand och försökte stilla värsta blodflödet. Sen var det dags o gå in på banan.

Hon kändes av förklarliga skäl lite försiktigare nu och tog inte för sig lika bra. Dock fick vi även här  den bästa uttagningspoängen i T8 någonsin (det där med valfritt tempo är verkligen inte lätt tycker jag) 5,17 och en fjärde plats i uttagningen. Helt galet roligt!

Finalerna var direkt på eftermiddagen – fyrgången först. På framridningen kändes hon lite stel till en början så jag var orolig att hon gjort sig illa när vi gick omkull på förmiddagen. Men efter ett par varv i trav släppte det och hon kändes som vanligt igen.

Fyrgångsfinalen gick skitbra och jag höjde poängen ytterligare till 5.46 och hamnade på en tredje placering. Jag fick ett fint träns och en fin rosett.

I T8 finalen kändes det att hon började bli trött efter en lång dag (det var sista finalen för dagen) Men hon gjorde verkligen sitt bästa och vi fick 5,17 igen och stannade kvar på en fjärde placering. Fick ytterligare en fin rosett och en grimma som pris. Grimman passade Linda och Drejjan som handen i handsken, så den gav jag bort.

En helt fantastisk avslutning på årets tävlingssäsong med andra ord.

:)