Mycket nu...

Ja, det känns så... Jag är lite matt och trött...

För lite drygt en vecka sen förlorade vi Leo, eller, han förlorade mot den akuta njursvikten. Asjobbigt verkligen. Köpte dock snabbt en ny kissebäbis, han heter Tiger. Jag ville inte att Tindra skulle vara ensam hemma på dagarna, hon vart så himla ledsen när Leo försvann. Nu är hon och Tiger riktiga buddysar och leker mest hela dagarna. Tiger är fantastisk <3 och Tindra är en av de vackraste kissarna jag vet... <3

Min audi gick ju sönder för några veckor sen men jag har inte riktigt haft råd o lämna in den på service. Hade bokat tid till idag och åkte hem för o hämta den på lunchen. Men biljävlen startar inte ens. Troligtvis har batteriet frusit. Jag tror jag måste ringa bergare för att få den till verkstad... Och ett nytt batteri oxå, som jag ska försöka övertyga någon o byta åt mig... Jag undrar vem jag ska ringa...

Freyja mår ganska bra. Hon står bara lindad några timmar / dygn nu och det verkar funka fint. Där emot börjar hon få lite för mycket energi. Från och ha gått snällt som en liten hund på promenaderna så beter hon sig nu till och från som en vild mustang. Inte heller roligt... Än så länge inga större katastrofer dock. Har gått att lugna ner henne genom att hålla ner huvudet och tvinga henne att gå i skänkelvikning tillbaka till stallet efter ett utbrott...

Det känns som om någon uttalat en förbannelse över mig... Det känns som om det får räcka med strul nu...

Ikväll är det ut på 16-17 minuters promenad med Freyja och så ska jag försöka boka återbesökstid till henne till nästa helg. Eller där omkring i alla fall... Så får vi se vad farbror veterinär säger...

Nu ska jag jobba vidare lite...
Kram

Hungrig...

Idag har jag fixat en massa i stallet. Mockat ut typ ett kilo hö, vilket iofs inte var så roligt. Sen bort med bandaget. Freyjs är uppenbart rädd om benet. Sen borstade jag henne noga - och det fick jag gärna göra, även på benet... Det är värre när man fipplar med händerna där. Men det går nog över så snart hon kommer på att det inte gör ont längre.

Sen gick vi ut på vår korta promenad och Freyja ville rulla sig i snön såklart :)

När vi kom in fick hon lucern som hon glatt åt medans jag hängde upp en ikea kasse i "boxkrokarna" jag köpte på horze. Hade i lite hö i den och det står hon nu o mumsar glatt ur påsen :)

Har läst på lite om hästar på boxvila och deras matvanor. Dom kan lätt bli lite kinkiga. Det verkar som om hon inte vill äta "smutsig" mat som hamnat bland halmpelletserna (skriver man så???). Så vi får testa o ge henne mat i påse istället :)

Annars gnager hon glatt i sin mineralbytta och verkar på rätt bra humör idag :)

Det gör matte glad i hjärtat!!

Kort...

I måndags var vet. ute och tog bort Freyjas stygn. Det ser jättefint ut och är bara lite skorpor kvar.
Det var också sista dagen med Fenylbutazon och böjningar av kotan.

Så i tisdags - lagom till snöstormen - var det dags att gå ut och börja promenera 5 minuter 2 gånger om dagen. Freyja blev jättelycklig av att få komma ut. Hon tycker nog inte det är så kul o stå i boxen hela dagarna även om hon sköter sig bra.

Har noterat att hon fortsätter gå ner i vikt vilket såklart inte alls är bra. Så jag ska försöka måtta henne varannan - vartredje dag så jag får lite bättre koll.
När hon vägdes in på kliniken vägde hon 380 kg. När vi hämtade henne 10 dgr senare vägde hon 340 (335 på måttbandet hemma)
I helgen vägde jag henne på måttbandet till 323 kg och igår 312... inte bra alls faktiskt.
Så jag har köpt lucernpellets som jag ska börja ge henne också eftersom hon ratar hö. Eller, hon äter, men hon lämnar massor av mat som hon sprider runt i boxen. Mockar ut mängder med hö varje dag.

Igår kväll när jag gick ut med henne en sväng (vet ni hur kort stund 5 minuters promenad är??) så kastade hon sig ner i snön och rullade hysteriskt. Hon reste sig upp och skakade av sig, och slängde sig ner igen. Först blev jag lite orolig för att det skulle vara någon kolik känning igen men sen kom jag på att hon älskar snö och inte har fått möjlighet att rulla sig ute sen innan hon åkte in på kliniken. Så hon fick rulla sig en stund och verkade mycket nöjd med det.

Ikväll ska jag ta bort bandaget så slipper hon det också. I helgen ska vi se om hon inte kan få stå i en yttepytte sjukhage någon timme eller så för att se hur hon beter sig i den. Så hon inte får tokflippen eller nått... Funkar det bra kanske hon kan få börja vara ute några timmar om dagen.

Nu är det strax dags för lunch...
Tjillevippen!

Uppdatering igen :)

I onsdags hämtade jag, Mickan, Annica och Elli Freyja från Ultuna. Freyja hade inte alls lust och åka hem och min tidigare lättlastade häst försvann på kliniken. Det slutade med att Mickan backade upp släpet mot stallet och tog över lastningen. Jag hade slut på tålamod.
Vet. assistenterna berättade att det inte alls var ovanligt att hästar inte hade lust o åka hem eftersom sist dom gick på ett släp hade dom ont, kom till ett ställe med människor som stack och bråkade med den samt att matte försvann...
Det var ju en liten tröst i alla fall. Efter 1 timme o 20 minuter stod hon i alla fall i släpet och stod lungt och fint hela vägen hem till extrahemmet.

Freyja bor just nu på Stall Torpet Dal, ett skitmysigt litet stall precis utanför Väsby. Freyja gick ner 40 kg under sina 10 dagar på kliniken så sommarmagen är ett minne blott. Hon hade lite koliksymptom på kliniken så dom hade dragit ner ganska mycket på maten.

Freyja står i en fin hörnbox med fönster i stallet och verkar ta det mesta med ro. Enda gångerna hon är lite upprörd är när Mickan tar ut alla andra hästar på mornarna, men idag hade det också gått lite bättre. Annars sover hon mycket på dagarna.

Det är sjukgymnastik 2 gånger om dagen första veckan, sen kommer hon få gå 2 korta promenader om dagen. Bandagebyte var tredje dag och fenylbutazon i 10 dagar. Vi får ge henne fenylbutazonet i spruta för att få i henne det. Så jag ger henne några sprutor med äppelmos också lite då och då bara för hon ska få något gott i sprutan oxå.

Det är fantastiskt att ha henne "hemma" igen och kunna vara där och pyssla med henne. När jag "bara" skulle dit och sjukgymnastisera och mocka i torsdags så fastnade jag i tre timmar. Jag stog och ryktade henne säkert en timme och mös i boxen minst lika länge...

Mickan hjälper mig med det ena passet varje dag och det känns jätteskönt. Sen är det lätt att ha med Rasmus dit för han kan leka med grisen Leffe. Han borstar honom och matar honom. Jag tror att både grisen och Rasmus tycker det är lite roligt.

Det blir säkert lite enformiga uppdateringar här närmsta tiden, om det ens blir några... Men lite måste jag ju skriva ner för mitt eget minnes skull också...
Kramisar!