Veterinärbesök

Igår fick Freyja träffa veterinär Linda som skulle kika på henne för att se om hon kunde hitta någon uppenbar orsak till allt strul med bettet.

Vi började med att kika lite på hennes rörelsemönster fast det var lite svårt o se då Freyja inte var speciellt sugen på o springa överhuvud taget. Hela hon var sävlig i sina rörelser. Här gissar jag på en kombination av otroligt mätt mage och pälsfällning.

Hon såg i alla fall ingen direkt rörelsestörning mer än att hon kanske var liiite långsammare i höger bakben, men hon var osäker då hela hon var släpig.

Sen blev det sedering och munkontrollering. Linda var super på att sedera Freyja, så Freyjs han knappt reagera innan Linda fått i henne sederingen. Härligt!

Efter två sprutor sedering gick det äntligen o kika Freyja i munnen och där såg det överlag fint ut. Hon hade två små små sår absolut längst in i munnen som Linda inte ens kunde klura ut hur hon hade fått.

Inga hakar och inga direkta vassa kanter. Hon kunde inte heller se någon tendens till gombitning längre, och det är ju jättebra. Dock raspade hon lite på kindtänderna där det skulle kunna bli vassa kanter annars, och hon raspade lite på de undre främre kindtänderna för att fortsätta hjälpa motsvarande övre att komma ikapp igen.

Vi kollade även bettstorlek och Linda kom fram till att 11,5 nog är det bästa för Freyja. Möjligtvis något kortare med raka bett.

Medans Freyja piggnade på sig passade jag på att skala av henne några kilo päls. Och 1½ timme senare fick hon gå ut i hagen med täcke. Linda berättade att sederingen slår ut lite olika funktioner i kroppen. Bland annat värmeregleringen och den kan även störa tarmfunktionen så det var bra att hålla ett litet "kolikvarningsöga" på henne under kvällen.

Mite skickade sms efter kvällsmaten och berättade att Freyja lyckligt kom travandes ner till maten, så där verkade allt lugnt.

Det var ju skönt att veta att Freyja inte har ont i munnen såklart, men så mycket lättare det hade varit att förstå varför hon stökar om det var något i munnen som var knas...

Så nästa steg blev att ringa kiropraktor Håkan och förhoppningsvis kommer han ut redan i nästa vecka :)

// Madde

Idag...

... är det 9 år sedan pappa dog. Hur kan det vara möjligt att tiden har gått så fort?

I vanliga fall brukar jag faktiskt glömma bort den här dagen. Jag tror det är undermedvetet. Jag skjuter det åt sidan och låssas att det inte har hänt.

Även om jag ibland kan planera dagen innan att jag ska åka ut till graven och tända ljus, så är alla sånna planer helt bortglömda när det faktiskt är dags...

Men nu, har jag mina bröder och min morbror på facebook... Och då blir man sådär påtvunget påminnd. Så nu sitter jag på jobbet och funderar på hur jag nu ska lyckas glömma...

Jag tror jag går o tar en kaffe och en cigg i hans ära...

Jag saknar att bråka med dig pappa!!
<3

Skrutt...

Ja, riktigt skruttigt rent av... Igår red jag med det nya terrorbettet... Man kan säga att det gick väl bättre än jag trodde att få in det i munnen, men där slutade nog "bättre än jag trodde" tänket.

Jag vet inte om det är så att jag är en optimist kanske, för jag hade nog inbillat mig att det faktiskt skulle gå bra att rida med det där eftersom hon inte skulle kunna lägga tungan över bettet. Och mycket riktigt, DET kunde hon inte göra. Där emot tog hon till den gamla fula ovanan att bita i bettet istället. Och det är ju inte heller ok enligt herr tandläkare.

Det känns som om jag hamnat i ett jävla moment 22, antingen biter hon i bettet eller också lägger hon tungan över det. Biter hon i det sliter hon ner tänderna vilket såklart är skitilla, om hon lägger tungan över går det inte att rida.

Jag känner att det här är nog dessvärre resultatet av att jag bytt bett rätt frekvent. Jag kan inte minnas att hon lagt tungan över bettet vid minsta förhållning tidigare (pre dentist). Att hon gjort det några få gånger kan jag minnas, men inte som hon är nu.

Kanske måste jag ta ut en tandläkare igen och kolla så det inte är nått nytt som är fel i munnen, för jag kan inte ens minnas att hon var så här stökig innan skadan... Eller - jag vet att hon inte var det. Hon gick så bra i höstas så vi fick våra bästa poäng någonsinn. Och det hade varit stört omöjligt om hon varit såhär stökig i munnen.

Igår i alla fall, så red jag med det där terrorbettet en stund och hon bet och bet och bet i det. Jag skrittuppvärmde i ca 10 minuter och sen försökte jag mig på lite trav och tölt. Men det var verkligen helt omöjligt att få ett bra stöd i handen. Jag böt till det bettlösa tränset (som jag förutsägbart stoppat in i jackan) och tänkte att det här kan jag ju prova då... Men ack det tyckte inte Freyja. Eller, det tyckte hon nog, för nu kunde hon ju göra som hon ville. Mina sitshjälper ignorerade hon helt och visst var hon styrbar, men det var inte så mycket mer än så.

Jag blev så arg och ledsen så jag gav upp - kände för o slänga ut hästen i hagen och inte hämta henne igen för än till hösten.

Jag har läst och jag har googlat och jag har frågat runt. Men inte en kotte verkar ha (eller ha haft) samma problem. Oftast har de busiga tottisarna ett av problemen, inte båda.

Hackamore är nått jag funderade på igår, men jag vet inte, det är skarpt, och jag gillar inte skarpa bett... Jag analyserade min hand säkert 1000 gånger under ridpasset och den är inte hård, det är inte där problemet ligger, eller, jag kan inte tro det i alla fall med tanke på hur mycket jag fokuserade på att vara extra mjuk och snabb i eftergifterna...

Jag funderade på o spara ihop pengar o lämna bort henne så någon annan får lösa problemet för jag orkar inte... Jag får stora deppen...

Shit vad långt det här blev, jag måste ju gå o äta lunch... och kanske jobba lite oxå...

Jaja, ikväll är det nya tag - helt utan krav. Jag slänger in tortyrbettet och ger fan i allt vad förhållningar heter. Vi kör fram fram fram! Kul kul kul! (hur kul man nu kan ha i geggamojjan...)

Mors så länge

Den där tungan...

När jag hade tandläkare ute i våras (??) till Freyja fick jag tips om att byta bett, för Freyja biter på bettet så hon sliter ner tänderna. Ok tänkte jag och började glatt laborera med olika bett.

Jag kan säga att det skulle jag ALDRIG ha gjort. För nu har jag nämligen ett till problem. Bett hon tycker om biter hon på, bett hon inte tycker om lägger hon helt sonika tungan över...

Det är INTE roligt att rida när hon gör så. Hon är förvisso både styr och stoppbar, men vi är extremt osams.

Jag har nu laborerat med olika bett, olika nosgrimmor, olika höjder på bettet, olika hårt spända nosgrimmor... Inget hjälper... Igår blev jag så sur när jag red att jag helt sonika sket i det.

Idag stövlade jag in på Horze och köpte ett bett med stora "elaka" plattor över för det vore banne mig ett mirakel om hon lyckas lägga tungan över det här...

I söndags när vi var ute hos Mickan och red försökte jag resonera med Freyja...
"Dra inte i mig! Jag lägger tungan över bettet!"
"Nej, Freyjs, gör inte det, vi blir så osams..."
"Du får inte ta i mina tyglar..."
"Hjärtat, hela tränset är faktiskt mitt, och om du bara lyssnade på mina andra hjälper skulle jag inte behöva ta i tyglarna"
"Jag vill inte!"
"Då tar jag i tyglarna, jag har inget annat val..."
"Då lägger jag tungan över bettet och du kan inte hindra mig!"

Så, man kan säga att vår diskussion slutade i oenighet...

Ska bli spännande o se hur det går o rida med tungfelsbettet i morgon... *mohahahaha* Försök lägga tungan över det om du kan!

Sämsta bloggerskan...

... i världshistoien? Näe, kanske inte, men inte är jag någon bra bloggare nu för tiden...

Det finns kanske egentligen en del o skriva om, som hur jag sätter igång Freyja lungt och försiktigt och hur possitiv hon är till o jobba hela tiden.

Om hur jag provar lite olika bett nu för att se om jag kan få henne att sluta bita i bettet. (poängteras bör att hon gör detta främst på lösa tyglar, när vi jobbar biter hon nästan aldrig på bettet)

Jag provade Inga-Lill's KyraK bett i förra veckan, det gick bra första kvarten, sen började Freyja lägga tungan över bettet... Det slutade med att jag hoppade av och slutade rida för jag blev så irriterad. Freyja är fullt ridbar fast hon har tungan över bettet. Det är bara som om att man tappat servon, allt går mycket trögare..

Nu har jag lånat Linda's Bombers Bit, dock har jag bara skrittat ut en sväng i skogen med det och det gick finfint (om man bortser från allt otyg i skogen som skare och kvistar efter avverkningarna)

Idag var väl tanken att jag skulle ha ridit på det, men jag och Annica smet in till Mite och kollade på lite Sockan film istället så tiden drog iväg lite. Så när vi kom upp till stallet roade vi oss med att hjälpa vårren på traven genom att ta bort is på ridvolten. Vi hade hästarna till att knäcka iskakorna överallt och så kastade vi dom åt sidan för att förhoppningsvis snabba på våren lite :)

Sen hade jag ju kunnat skriva om att jag tränar lite på att skicka Freyja framför mig, på rakt spår med grimskaft... Det går faktiskt över förväntan. Nu längtar jag efter tid och väder för lastträning. Det känns ju lite som om jag har fått ett bakslag där... Men eftersom några av våra kära stallkamrater flyttat till andra håll och tagit med sig sina släp så finns det nu lite mer plats för sånna aktiviteter... Och det är ju bra om man nu ska hitta något possitivt i att dom "lämnat oss" :S

Nu är det i alla fall dags för mig att hoppa in i duschen. Jag hoppas att alla har haft en braig måndag!
Kram kram!