Igår kväll gick ridpasset rätt bra! Det var kul o Freyja var pigg o glad! Musiken skrålade i högtalarna och jag tror att både hästar och ryttare mår bra av lite musik när man rider...
När vi ridit klart och rider ner från volten såg jag i ögonvrån hur någon gick in där. Men jag tänkte inte så mycket mer på det.
En liten stund senare släcker Annica lamporna på volten och precis då ser jag att någon galopperar (eller iaf rör sig i högre hastighet) där uppe. Så jag säger till Annica "Vad bussig du är som släcker lamporna när någon är på volten..."
Men det var ingen annan som hade sett någon på volten. Så vi ropade och frågade om vi skulle tända igen, men fick inget svar. Vi försökte tända igen men då gick inte lamporna igång.
De andra var övertygade om att jag sett i syne, men jag var HELT säker på att jag såg någon. Jag blev ganska frustrerad. Ingen trodde på mig, men jag VISSTE Ju!
Vi promenerar en sväng med hästarna för att dom ska få varva ner lite och jag går och grubblar på om jag verkligen såg i syne eller inte.
Vi frågar Karin som också var i stallet men hon hade inte varit på volten...
En stund senare kommer Åsa och säger "Snälla ni var då som släckte när jag var på volten..."
Så jag hade verkligen sett någon där uppe. Det var skönt och veta. Jag är inte säker på att jag vill börja se spöken i stallet :)
Åsa hade inte hört när vi ropade, men vi å andra sidan hörde inte när hon ropade att vi skulle tända igen. Kanske ropade alla samtidigt?!
Ja, lite nervöst var det i alla fall en stund där...
Jobbe!
~Maddi
*fnissar* Ja så det kan gå... Men galopperar... Åsa och Birkir joggade på volten ;)
SvaraRaderaMen jag såg dom ju bara precis när du släckte, dom rörde sig ju iaf fortare än skritt :)
SvaraRaderaGah, det där om spöken behöver jag inte nu när det börjar bli mörkt :( Tycker inte om mörker.. Tur att det bara var dom men ändå.. *biter på naglarna*
SvaraRadera