12 januari, 2009

Energivampyrer

Ibland på jobbet (och även privat såklart) så råkar man ut för såkallade energivampyrer. Man känner sig helt trött och sänkt efter att ha pratat med dem. Det kan räcka med ett par minuter, men all negativitet dom kräks ur sig får konsekvenser i flera dagar.

Jag förstår inte hur dom här människorna orkar vara så neggo hela tiden. Eller, är det för att dom inte orkar längre som dom är så negativa?
Eller är det ett sätt att försöka hävda sig själva genom att hela tiden gnälla på och snacka skit om andra? Ett sätt att försöka visa sig bättre än alla andra?

Vad tror dom att dom själva vinner på att baktala andra hela tiden? Visst kanske dom vinner någon över till sin sida en stund, men inser dom inte att förr eller senare kommer andra runt omkring dem att se rakt igenom fasaden? Att dom snart själva ramlat ner i gropen och förlorat all trovärdighet? Att det mesta dom säger när dom blivit genomskådade filtreras genom ett filter och folk slutar lyssna?

Jag är så trött på att folk inte kan städa framför sin egen dörr innan dom ger sig på andra!

(Är jag en energivampyr nu kanske? Näe, det måste vara ok o spy galla i sin egen blogg! ;) )

Ny projektledare i projektet. Knappt 3 månader kvar nu. Vi får väl se hur det går.

Snart lunch!
Kram!

7 kommentarer:

  1. Håller med du... man kan bli så trött...

    SvaraRadera
  2. mmmmm håller med. Fast nu så skulle en energivampyr dö i min närhet..*s*


    Mmmm lila vore kul, men orkar fanimej inte gå igenom blogspotgrejen igen.. Har inte huvudet med mig nu för tiden, så den får vara äckelrosa. Kanske fattar mera efter plopp. :P

    SvaraRadera
  3. Mm, såna där typer som använder andra människor som någon slags containrar, där de kan dumpa sin skit för att må lite bättre bättre för en stund..
    Mathilda har lärt mig en bra sak, jo - att kasta tillbaka skiten..
    När någon säker: Åh vad tråkigt! Då Madde, då säger du bara så här:
    Du kan va tråkig! ;) Det där "Du kan va.." funkar på de flesta och det mesta, allt ifrån tonåringar till gamla kärringar, tro mig, jag har provat! ;) Moahaha..

    SvaraRadera
  4. Annica> Ska vi gäspa åt dem!? :)

    Pfyrre>> Tror jag ska skicka dem till dig ;)

    Lisa>> Hmm... ska se om jag kan komma på hur jag använder den. Kanske behöver jag se det i praktiken först :)

    SvaraRadera
  5. Mm, allt kan man inte läsa sig till ;) Det har jag märkt som har läst en hel hästbok och försökt praktisera det.. oj vad det inte går bra ;)

    SvaraRadera
  6. Energivampyr, vilket bra namn, det ska jag komma ihåg. Det vimlar av dem runt omkring och ibland trillar jag dit själv, har väl blivit biten ett par miljoner gånger. Främst på jobbet... Då är det så skönt med hästar, små gulliga söta töltande raringar. Åh, vad kul det är!!

    SvaraRadera
  7. Lisa>> visst är det så! Man får träna o träna :D

    Eva>> Mmm... hörde det för länge sedan och la det på minnet. Det finns många sånna. Uscha!
    Tur man har den lurviga nallebjörnen i stallet :D

    SvaraRadera