På tok för långt :P

Mmm. Idag är det strålande sol ute! Kan drömma mig iväg till en massa andra saker än att sitta på jobbet.

I förrgår fick Freyja en ny sko i fram, så jag roade mig med att longera med inspänningstyglar och boots fram. Planen var galoppträning, men Freyja höll inte med. Hon tyckte att traven var bättre. Så då fick det bli så. Det var geggigt och mörkt, så jag böt strategi ;)

Igår kväll hade jag planer på att rida, travträna mera såklart. Lektion på söndag så jag måste göra hemläxan. När jag hämtat Freyja och Stjarna i hagen och kom upp på gruset hörde vi att det klirrade lite märkligt. Jo då, vänster baksko satt med 3 söm och glappade fint. *SUCK*

Ringde fröken, men hon svarade inte, så jag ringde Angelica hovslagare för att få lite råd. Vi kom fram till att det bästa vore att plocka av den och hoppas på att Anna kan banka på den igen på söndag *flirt flirt*
Då minskar risken för att hoven går sönder om hon trampar av sig den själv, och även risken att den blir sne o vind.

Så, jag gjorde mitt bästa för att leka hovslagare igår. Det var första gången jag försökte räta ut bankade sömändar. Det var lättare sagt än gjort. Jäklars vad jag fick fippla för o få upp dem så jag kunde ta loss skon. Dessutom sitter dom helt galet hårt! Visste ju inte hur mycket jag skulle våga ta i när jag drog loss skon. Så jag fegade rätt länge, innan jag fick flippen och tog i ordentligt.

Fina små sömhål var allt som blev klar när jag var färdig. Jag var helt slut men rätt nöjd med mig själv.
Nu måste jag försöka hitta en tappskokurs att gå. För om jag hade vågat banka i nya söm själv (där det saknades) hade jag kunnat rida redan igår.
Nå ja, man lär så länge man lever.

Annica var snäll och lät mig rida Stjarna lite istället. Travträning även där. Jag fegade förståss med kraven på formen - eftersom jag är van vid min töltfia. Så efter en stund kom hon och sa "Jag vet ju inte hur det ser ut när jag rider, men jag tror hon går i bättre form än sådär..." Så då kortade jag tyglarna 2½ meter och sen såg det bättre ut sa Annica.

Det som var roligast var att jag och Stjarna inte brukar vara kompatibla alls. Så fort jag kommer upp sänker hon ryggen, spänner sig och tittar upp i stjärnorna. Men igår blev vi ganska överens efter en stund. Hon kändes jättefin när hon väl släpte efter och höjde ryggen. Jättekuligt! Tack för lånet Annica!!

Nu - Jobb! (fast först ska jag nog se på lite hovslagargrejjer på nätet)

Kram!